Var 20-åringens sjukhusbesök ens nödvändigt? Häktets sjukvårdspersonal är självkritiska i utredningen.
Det var den 8 februari som en 20-årig man fritogs av beväpnade personer i samband med ett besök på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.
"Det hela gick mycket fort. Det var som på film", berättade ett vittne för NT samma dag.
Nu kan Aftonbladet avslöja nya detaljer kring den dramatiska händelsen, efter att ha tagit del av Kriminalvårdens egna incidentutredning. Där framkommer bland annat hur själva fritagningen gick till.
De två kriminalvårdare som var med vid sjukhuset berättar i rapporten om hur två maskerade män plötsligt dök upp utanför entrén precis när man höll på att kliva ur bilen.
"Släpp honom era horungar, annars skjuter vi", ska en av männen ha skrikit.
Männen riktade samtidigt ett "vapenliknande föremål" mot kriminalvårdarna, som tvingades släppa 20-åringen och fick se honom springa från platsen. De två kriminalvårdarna säger vidare att de tolkade 20-åringens beteende som att han visste om att en fritagning skulle ske – och att han kände igen de maskerade männen.
”Han var lugn och i samma stund som han kliver ut från bilen vrider han huvudet åt höger, mot det håll som de båda fritagna kommer springandes ifrån. XX tycker sig också uppfatta att klienten hade ett litet leende”, citerar Aftonbladet ur rapporten.
Att 20-åringen kände till att han skulle fritas kan ha flera förklaringar, enligt Kriminalvårdens utredning. Där framkommer det också att flera misstag kan ha lett fram till händelsen, skriver Aftonbladet.
Det handlar dels om att vårdbehovet för 20-åringen egentligen inte var akut och det i frågasätts i rapporten om sjukhusbesöket verkligen var nödvändigt. Redan när 20-åringen satt i häktet i Malmö hade han kontakt med sjukvården kring en "åkomma" och den kontakten var "fortsatt intensiv" efter att han flyttats till Norrköping. 20-åringen ska "flera gånger ha hotat att anmäla häktet för utebliven vård", skriver Aftonbladet. Häktets sjukvårdspersonal ska i utredningen också vara självkritiska och menar att beslutet om sjukhusbesöket kan ha påverkats av 20-åringens "påstridighet".
Medhjälpare till 20-åringen kan ha fått information om vårdbesöket från en kallelse som skickades till mannens bostadsadress.
Dessutom finns flera saker som pekar på att 20-åringen och personer i hans närhet kan ha fått information om att vårdbesöket skulle ske – och på så sätt kunnat planera en fritagning.
Av säkerhetsskäl skulle 20-åringen inte få någon närmare information om att besöket skulle ske och därmed inte heller när.
Men redan den 19 januari ska Vrinnevisjukhuset ha meddelat häktet att 20-åringen fått en läkartid den 8 februari, alltså dagen för rymningen. I samband med det ska personalen på häktet ha uppmanat vården att inte skulle skicka någon kallelse till 20-åringens bostadsadress, utan bara till häktet. Trots detta ska en kallelse, via Skatteverket, ha gått ut till mannens bostad, uppger Aftonbladet. På så sätt kan personer i hans närhet ha känt till besöket i god tid i förväg.
I Kriminalvårdens utredning presenteras också en teori om att någon utomstående kan ha loggat in på 20-åringens sida på 1177 – och där kunnat se bokningen med både tid och plats.
20-åringen hade tillgång till en telefon i sin cell och ringde inför sjukhusbesöket 18 samtal till familjemedlemmar.
Om någon på utsidan fått information om besöket hade det också varit lätt att informera 20-åringen om detta. Han hade nämligen tillgång till en telefon i sin cell och enligt samtalslistor ska han under de två dagarna före fritagningen ha ringt 18 samtal till familjemedlemmar.
”En sista omständighet som i efterhand är notabel, men som där och då inte väckte misstankar hos personalen om att något var fel, var att klienten innan transporten bad om att få in sina egna skor för rengöring. Detta kan tyda på att han ville försäkra sig om att ha bra skor att kunna springa i. Samma sak gäller att klienten var civilklädd”, skriver Kriminalvården i incidentrapporten, enligt Aftonbladet.
Risknivån vid 20-åringens sjukhusbesök underskattades, menar vakthavande befäl vid häktet, i Kriminalvårdens utredning.
Sammantaget menar Kriminalvården att fritagningen ”av allt att döma (varit) noggrant planerad”. Vakthavande befäl för häktet i Norrköping är i rapporten också självkritisk och menar att man inte bedömt risknivån som tillräckligt hög.
I utredningen föreslås också två förändringar, för att undvika liknande händelser i framtiden. Dels att man i vårdremisser är tydliga med att kallelser enbart får skickas till Kriminalvården. Och dels att myndigheten och deras nationella transportenhet ska se över sina allmänna kriterier kring när det finns risk för fritagningsförsök i samband med en resa.