Nedläggningen väckte givetvis uppmärksamhet. Anrika Drags stod för en tradition och för ett varumärke som var vida känt. Det var ett företag som hade fötts när Sverige var en betydande stormakt i Europa. Mitt under andra världskriget, 1944, slogs Drags samman med Norrköpings Bomullsväfveri AB, populärt kallat Tuppens. Men orosmolnen växte. Fabriken hade satsat på tillverkning av kvalitetstyger för damkonfektion och var känd för sin blåa cheviot, men där mötte man snart konkurrens från utlandet genom lägre priser.Italienskt kvalitetstyg såldes i Sverige för priser som inte ens täckte svenska tillverkningskostnader. Efterfrågan på kvalitetstyg minskade också genom att människor mer och mer började handla konfektion istället för skräddarsytt."Ojämn kamp"
Den vikande lönsamheten gjorde att företagsledningen eftersatte en modernisering av maskinparken. I början av 1950-talet var antalet anställda 220. Därefter minskades arbetsstyrkan och när väl nedläggningen var ett faktum drabbades drygt 130 personer.Den 15 september 1954 kom beskedet att Drags skulle lägga ned; "Den svenska ylleindustrin för en ojämn kamp mot den utländska konkurrensen sedan snart 30 år. Fabrikanterna i utlandet arbetar med subsidier som deras egna skattebetalare får tillhandahålla, men vi för vår del har ett tullskydd som är grundat på ett helt annat penningvärde än dagens och därför inte är något skydd alls", förklarade Norrköpings Bomullsväfveris vd, Frans H Nilsson, inför nedläggningen.Fabriksportarna slog igen. Den ström av textilare som via fabriksgatan lämnade Drags efter ännu en arbetsdag var ett minne blott.Anrika Tuppen
Även ett stort företag som Tuppen drabbades efterhand. Trots relativt goda tider på 50-talet tvingades Tuppen till slut att ge upp, i alla fall som självständigt företag. 1961 köptes man upp av konkurrenten Gammelstaden, som nu blev landets största tillverkare av lakansväv.Det nya företaget knöt även till sig Holmens bomullsproduktion, fick namnet Gammelstaden-Strömma och etablerade sig i en ny fabrik vid Fiskebyvägen.Vid Gryts flyttade i stället en rad småföretag in. Men vid Garvaregatan stod fabriken tom under en lång period.För många textilare innebar vardagen samtidigt att bli omskolad. I september 1967 frågade sig NT vilken chans den omskolade arbetskraften hade ute på arbetsmarknaden. I ett brev till tidningen beskrev en omskolad sin situation, där han bemöttes som en missanpassad människa, ja nästan som en kriminell.Under 60-talet försvann textilföretag som Max Hellmanns, Aktiebolaget C L Svenssons, Vargen, Asklunds och Törnell & Ringström. Det var också många som delade ödet och gick på arbetsmarknadsutbildning vid AMU-center på Garvaregatan.Den definitiva dödsstöten för textilen kom den 1 april 1970 när Yfa meddelade att man tvingades lägga ned.Ett aprilskämt
Företagsledningen hade tänkt att informera de anställda vid skiftbytet efter lunch. Därefter skulle det hållas en presskonferens.Men beskedet läckte ut och en del av de anställda fick i stället höra nyheten genom radions lunchsändningar. Ett aprilskämt, trodde många.
862 anställda berördes av det dystra beskedet. Av dessa var över hälften över 50 år och många av de äldre textilarbetarna hade erfarenhet från tidigare nedläggningar inom textilen i Norrköping. Exempelvis vid företag som Nyborgs och Törnell & Ringström.Yfa hade sina fabriker på flera olika platser i de centrala delarna. Orsaken till företagsledningens beslut låg även här i det försämrade läget för svenska textilprodukter, med en ökad konkurrens från utlandet och en krympande marknad.Akuta problem
Yfa, vilket ingick i Holmens Bruk, hade genom rationaliseringar och produktutveckling försökt att ta sig ur krisen. Företaget verkade också stå bra rustat inför framtiden.
Men akuta problem för Yfas kunder innebar svårigheter att avyttra de egna produkterna. Och
i maj 1969 presenterades en prognos för företaget. Där kalkylerades med att risken för kraftig resultatförsämring skulle bli akut från och med 1970. Till slut höll det inte;"Prognoserna för framtiden med krympande marknad och ökade kostnader är sådana att det inte längre är lönsamt att fortsätta driften vid Yfa", meddelade Karl Erik Önnesjö, disponent för Holmens Bruk, vid nedläggningen den 1 april 1970.Låga skyddstullar
Textilkrisen berodde inte enbart på utländsk konkurrens. Låga svenska skyddstullar gjorde marknaden attraktiv för bland annat billiga utländska överskotts - och dumpingvaror. Svensk textilproduktion mötte däremot ofta högre tullskydd vid export till andra länder.Sverige hade samtidigt ett högt kostnadsläge. Under en treårsperiod i början av 1970-talet ökade kostnaderna i branschen med 30 till 50 procent, vilket för många företag innebar dödsstöten.Med facit i handen innebar stålbadet en genomgripande förändring för staden Norrköping.En strukturomvandling, med andra ord.
Fotnot: Textilen som försvann. En studie av strukturomvandlingen, arbetarrörelsen och det nya Norrköpings framväxt. Sten Andersson m.fl.