Berättelsen om Luntgatan 51 i dag överensstämmer med läget för två år sedan. NT har varit i kontakt med två tidigare anställda. En av dessa är Claes Bodelsson som arbetade där under 2018/2019. Den andra är en person som vill vara anonym eftersom hen fortfarande arbetar inom Norrköpings kommun. Personen jobbade på Luntgatan 51 under några år och såg problemen på nära håll.
– Jag känner igen historierna med obehöriga som tar över svagare personers lägenheter. Så var det även då när jag jobbade där. Problemet var att det inte fanns någon kontroll på vad som skedde. Och man blandar människor med olika problematik. Det får som konsekvens att en del som är svagare råkar illa ut. Och på toppen av det fanns det brister i erfarenheten hos många som jobbade där, säger personen som jobbat på det kommunala LSS-boendet och fortfarande är aktiv som vårdare inom LSS.
Claes Bodelsson jobbade bara några månader på boendet på Luntgatan 51. Att han då valde att gå ut offentligt med vilka problem som han sett ledde till uppmärksamhet. Han säger att det var en tuff tid i samband med offentliggörandet. Han var bara vikarie och ansvariga flyttade på honom.
– Jag bor i en annan kommun i dag och jobbar fortfarande som vårdare. Det är ett roligt och viktigt arbete. Min upplevelse av tiden på boendet i Norrköping var att det inte fanns någon koll alls och att det inte fanns något som helst intresse av att lösa problemen. Jag tror att kommunen blundar för att det är brist på denna typ av boenden. Men människor kommer till skada. Det har jag sett på nära håll, säger han.
Det har gått ett par år sedan ni var där. Vad säger ni om den situation som den boende hamnat i?
– Att det är sorgligt. Jag vet vem han är och kan se att han skulle behöva hjälp. Att det fortfarande finns problem gör mig inte helt överraskad. Min bild är att man kanske inte alltid vill se problemen. Jag spekulerar. Men kanske beror det på att det finns ont om LSS-boenden. Jag tror i varje fall att det är så, säger personen som vill vara anonym.
– Som medmänniska känner man förstås med mamman. Att det inte går att göra något, eller att det kanske är så att man inte vill göra något. Ett LSS-boende ska ju vara en plats där människor utvecklas. Här känns det som att allt går åt fel håll, säger Claes Bodelsson.