Tidigare skyddsombudet Karin hoppade av sitt uppdrag då hon upplevde att arbetsmiljöfrågor om bland annat hot och våld inte togs på allvar.
Karin är skyddsombudet som hoppade av i protest mot att arbetsmiljöarbetet inte tas på allvar på skolan där hon jobbar.
– Jag kan inte vara skyddsombud när inget sker för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön, säger hon.
Hon har arbetat inom skolan i över 20 år, på högstadiet, mellanstadiet och på flera olika skolor i kommunen.
I dag är hon en kollega till Johanna – och heter även hon något annat. Hon har också erfarenhet av skolans grupp av elever i behov av särskilt stöd.
– Jag har inte blivit slagen, men jag tänker att det bara har varit tur i den verksamheten. Det hade lika gärna kunnat hända mig.
Hon berättar att hon tycker att det fysiska våldet som bland andra Johanna utsattes för var "förskräckligt", men ser trakasserier som ett större bekymmer.
– Det tär på en som lärare att hela tiden få höra hur dum i huvudet man är, att man inte fattar och ”jävla hora”. Det kan inte filtreras bort hur länge som helst, utan gör att man blir kränkt psykiskt. Till slut blir det lätt för mycket.
Under Karins drygt två år på skolan har inga polisanmälningar gjorts om våld eller hot mot lärare. Hon säger att rutinen är att inte polisanmäla, men hon tycker att det borde ha gjorts.
– Överallt i samhället polisanmäls misshandel – men inte i skolan. Det betyder att vi fostrar barn som tror att de kan göra vad som helst.
Andra skolor har prövat lösningar som väktare och personlarm. Men Karin efterlyser något mer grundläggande – en handlingsplan som alla är väl förtrogna med.
– Det är ju vad organisationen ska vila på, något att hålla fast vid. Jag fick kriga för att det skulle göras en handlingsplan. Jag fick gå till chefens chef och säga att jag vill inte vara i verksamheten om det inte finns.
– Skolan bidrar till våldet. Vi har en organisation som inte är rustad mot det här. Elever är inte elaka för att de vill det, utan för att organisationen inte klarar av att möta deras behov.
"Det är barnen som i fokus, inte hur personalen mår" säger det tidigare skyddsombudet.
Karin anser att kommunens personalpolitik brister, vilket drabbar den stora yrkesgruppen skolpersonal.
– Det handlar bara om nollbudget och att eleverna når målen. Det är barnen som i fokus, inte hur personalen mår.
– Kollegor har signalerat till rektor att de behöver avlastning. Ändå blir man förvånad när de blir sjukskrivna. Det handlar om att kommunen måste se till att deras chefer får ett ansvar för personalens mående.