Olgas kiosk har "alltid" varit öppen så det är inte underligt att många frågar sig vad som hänt.
Birgitta Karlsson är den som under senare år, nästan dagligen stått i kiosken som hennes mamma startade i mitten på 1950-talet.
- Jag tänkte jag skulle se hur det är att vara helpensionär, säger Birgitta Karlsson som inte riktigt bestämt om kiosken ska stängas helt heller ej. Ett bra sätt att se hur det är att leva som pensionär och ett bra tillfälle är att stänga under vintern, tycker hon
- Jag har inte haft stängt så länge. Jag hade öppet under Allhelgonahelgen, säger hon och nu vill hon se vad hon kan orka med.
Några problem att hitta sysselsättning ser hon inte.
- Jag har ett stort hus att ta hand om och en stor tomt som jag inte hunnit med, säger hon och tycker att det är lite jobbigt att vara ensam och ta hand om allt.
Men dörren står ändå lite på glänt och känner Birgitta Karlsson att hon kan och har lust så kanske kiosken är öppen till våren igen.