Tisteln borde inte ha förpassats till komposten

Första delen av augusti fick en intensiv värmeperiod. Naturen fylldes av fjärilar, som vinglade runt och samlades på eftersommarens alla gula eller violett-purpurröda blommor som blodrot, höstfibbla, flockfibbla, gulmåra, mjölkört, ljung, rödklint och fackelblomster.
Här trängdes kålfjäril, blåvinge, nätvinge, nässelfjäril, bastardsvärmare och pärlemorfjäril och endast senhöstens långväga amiral saknades.
Gräshopporna blev också närgångna. I början var de små spensliga exemplar, som planlöst hoppade omkring på spinkiga ben och som behövde hjälp för att ta sig ut ur huset, när de kommit vilse. Snart växte de sig dock vuxna och rörde sig obehindrat över ängsmarkerna i kraftiga hopp, ibland som glidflygare med hjälp av vingarna. Trastar och unga skator föreföll att lätt kunna fånga och äta dem, så de lever nog inte bara på hoppet!
Lysmaskar har mest lyst med sin frånvaro i år och endast en förhoppningsfull liten larv tände sin stjärtlampa på vår altan i slutet av juli. Jag tände min ficklampa och såg på henne, men antingen fick hon mindervärdeskomplex av mitt starka ljussken och släckte sitt eget eller också blev hon förförd av en uppvaktande hanne, för en kvart senare syntes hon inte och några andra lysmaskar har senare inte blivit påtända hos oss.

7-8 myrlejonlarver invid huset har jag kollat ibland och medverkat till deras kosthåll genom att ibland släppa ner några myror i fångsttrattarna. En dag låg dock en omisskännlig lort nära deras sandfält. Mycket riktigt!! Igelkotten hade nosat sig fram till de tjocka larverna och avnjutit en lättplockad frukost, så att årets myrlejonlarver inte kommer att kläckas här. Sådan är naturen! Hård men ändamålsenlig och inte sentimental. Tänk så bra för oss om våra politiker också vore mer naturpräglade.
I trädgårdslanden är vinbären plockade och grönsaker skördas i mängder. Ibland växer också intressanta ogräs upp och jag har svårt att utrota några sällsyntheter trots deras konkurrens om näringen. Så några exemplar får överleva i successionen. Det är bl a den rena arten av åkerogräset klätt (Arostemma githago), den gula blekbalsaminen (Impatiens parviflora) och citronmeliss (Melissa officinalis). Melissan är ju en kryddväxt, men den sprider ihärdigt med frön på samma sätt som myntorna med sina rötter. Så därför räknar jag den till ogräsen.

I år kom också en riktigt maffig tistel som jag inte tidigare sett. Den var 150 cm hög, grov och grenig med taggiga grenar, blad och blomholkar. Jag läste i floran att det var en piggtistel (Carduus acanthoides) och att den är sällsynt. Eftersom den blev så stor och nästan tog över rabarberns hela plats grävde jag bort den. Först senare läste jag om den i Östergötlands flora och kunde då se, att den inte noterats här sedan år 1916 i Norrköpings hamn!
Jag tog visserligen en bild som bevisar sanningshalten av mitt exemplar, men jag kan ändå nästan gråta blod, när jag tänker på, att jag borde kollat bättre innan jag förpassade den till komposten. Jag skulle gärna ha tagit lite frön och pressat ett par herbarieexemplar till Naturariets fina växtsamling. Det finns alltid mycket att lära sig ? även för en gamling!
Apropå komposten så är det nu dags att samla ihop och blanda växtdelar, gräsrester, ogräs och löv, som ska omvandlas till årets humus för täppan.
I förra rutan skrev jag om växtföljdens stora betydelse för lyckad odling. Också jordförbättring med kompost är viktig. Växtnäring och vatten hålls då bättre kvar och jorden får den luft som rötterna måste ha för sin andning. Placera behållaren i skugga och se till att innehållet är luftigt och fuktigt, så att maskar och mikroorganismer får en bra miljö för nedbrytningsprocessen. Täck med ett tunt jordlager inför vintern. Det påskyndar förmultningen.