– Jag älskar mitt stora kök och jag har en tendens att dra in mina jobb hit. I framtiden ska jag bygga en verkstad här på gården där jag kan skulptera i trä och jobba med scenografi, säger Tjåsa medan hon står och steker sparris till lunchen.
Huset där hon bor är från 1700-talet och ligger i Smedstorp som är en gård med tio hushåll. Det är en familjär anda på gården. Det finns inga staket mellan husen och alla hjälps åt med det som behöver göras. En stor del av hushållens grönsaker odlas på gården och ett gemensamt hönshus håller på att byggas.
– Den här boendeformen är inspirerande om man vill leva ett alternativt liv där man tänjer på gränserna för kärnfamiljen, där familj och vänner flyter ihop. Det finns möjlighet att genomföra massor med roliga idéer och projekt, hörde att några precis har börjat bygga en tipi-bastu.
Förutom bastu och hönshus finns också en gemensam bar och på sommaren arrangeras en privat festival på gården.
– Vi har haft band som Svenska björnstammen, Drivvedsfolket och duon Systraskap. Det har varit magiska spelningar i bussgaraget. Sen har vi anordnat workshopar i bland annat munspel och streetdance och teaterföreställningar för oss och våra vänner.
Det var under en turné med teatergruppen Papagena som Tjåsa första gången kom i kontakt med Icehotel i Jukkasjärvi.
– Jag gick på en sommarutställning i en hangar och kände att det här ville jag jobba med, och till vintern var jag tillbaka som praktikant.
Hon experimenterade med att spränga is och gjorde en del utsmyckningar. Året efter blev hon inbjuden som konstnär och har nu jobbat där varje vinter i sjutton år med att designa lyxsviter, ”vanliga rum”, kyrkan och isbaren.
– Jag hade jobbat med scenografi innan ishotellet och det är samma ”tänk” förutom att man jobbar med is. Det är ett material med oändliga möjligheter. Man kan såga med motorsåg, bygga, gjuta eller frysa in. Jag försöker alltid ge mig själv en utmaning och göra något jag inte gjort förut.
Sedan 2010 driver Tjåsa företaget Ice art and event och gör iskonst världen över, skulpterar live och håller i utbildningar. Hon har bland annat ansvarat för bygget av världens största is-bio i Nordnorge.
– Bland det coolaste jag gjort var när jag skulpterade i Mojaveöknen i USA. Jag gjorde en astronaut när Virgin Galactic invigde en rymdfarkost.
Tjåsa jobbar inte bara i is utan reser och gör utsmyckningar i olika material. Hon berättar att de olika materialen leder till möten med olika typer av människor. På ishotellet är det designers och arkitekter som bloggar på kvällarna. Stenskulptörerna hon träffar är ofta seriösa, djupa och meditativa. Jobbar hon i sand på en strand är det mer solbränna och bus, och halm-skulptörerna arbetar likt Tjåsa i många olika material.
– När jag jobbar med motorsågen och gör träskulpturer är det bränd korv, öl och skogsgubbar som gör örnar och björnar som gäller.
Första gången hon kom till ett event för träskulptering och sa att hon skulle göra en varg i balettkjol var de helt säkra på att hon skämtade.
– Men jag har stor respekt för gubbarna som jobbat med trä i hela sitt liv, jag har något att lära av alla och har blivit fantastiskt väl mottagen av dem.
När Tjåsa var 22 år fick hon sin första son Hannes och ett år senare kom Sam.
– Jag kände ibland när jag var ung mamma att nu kan mina kompisar vara ute och klubba men det kan inte jag. Men barnen fick följa med på allt, vi reste med dem och så. Nu är jag klar med familjelivet och känner att jag har kraft, jag ser nya möjligheter och känner mig fortfarande ung.
När hon var i tjugoårsåldern och hade en anarkistisk livsfilosofi, sa folk till henne att en dag skulle hon också vilja ha Volvo, vovve och villa.
– Men de hade fel. Jag känner att jag är likadan nu som då och har samma värderingar. Jag eftersträvar inte ett tillbakalutat liv.
Båda sönerna bor på Smedstorp och för fem år sen kom barnbarnet Mischa till världen.
Att bli farmor kändes stort och behövde firas tyckte Tjåsa. Så hon frågade gitarristen Puck ”Tjejen” Samuelsson som hon spelar med i bandet Anna bandit, om hon ville följa med på en road trip genom Europa.
– Vi bodde i bussen och spelade i utbyte mot mat och öl. Det blev en del udda och oförglömliga spelningar. I en liten by i Frankrike spelade vi på en kortspelarkväll för äldre män. De stampade takten och var positiva fast många av våra låtar var på svenska. Vi älskade att vara där.
Tjåsa har lätt att gå igång på nya projekt och ser det som ett överlevnadsknep att göra många olika saker.
– Jag är väl det man brukar kalla en allkonstnär och nu när jag fyller femtio år kan jag stå för att jag är verksam inom flera konstnärsdiscipliner utan att bry mig om folk tycker jag har hybris. De olika konstformerna befruktar varandra och det är berikande för mig.
Men just nu är det inte konsten eller musiken som intresserar Tjåsa mest. Hon ställer sig i köksfönstret och tittar ut över gården på de tre bikuporna som hon och svärdottern Tove har skaffat tillsammans.
– Det här är fantastiskt, jag har längtat så! De kom i går kväll. Jag älskar honung, jag kan faktiskt gå igång lika mycket på biodling som på konst.
Det surrar harmoniskt ute i trädgården när bina samlar nektar från maskrosorna som Tjåsa sparat åt dem. Men på hennes femtioårsfest lär bina inte höras så mycket för då blir det stor fest i ett cirkustält. Det kommer folk från halva jordklotet och ett klezmerband ska spela balkanmusik. Så det är nog ingen vågad gissning att det kommer dansas en del.