Klockan 10.33
Ingen öppnar. Jag har nu plingat på dörren tre gånger. Precis när jag och fotografen börjar gå mot bilen öppnas dörren av luciatågets turnéledare Bodil Dahlqvist.
– Kom in!
Vi går upp för trappen, till föreningen Nordens lokal ovanpå Crescendo. Väl uppe möts vi av en lucia som närmast maniskt pillar sig i håret. Fikapaus, står det på körschemat.
– Stearinet fastnar mest hela tiden. Jag tar det bit för bit, berättar Cecilia Flenhagen.
Om en stund ska hon, Odenses lucia Emelie Marie Bundgaard, och de sex tärnorna bege sig till Rådhuset. De klev upp vid fyratiden i morse och har, när vi träffar dem, hunnit med inte mindre än sju stopp. Flygplatsen gästades först, följt av några banker och äldreboenden.
– Det pep i säkerhetskontrollen, säger Cecilia Flenhagen som nu piffar till sig med en plattång.
Borttappat ljus
Fjorton minikonserter återstår. Tempot är högt. Lussetåget går på vatten och frukt. Och en och annan smörgås. Fredagens dramatik så här långt består av ett borttappat ljus tillhörande en av tärnorna. I övrigt har det tuffat på. Stämningen i gruppen förefaller vara god.
Värktabletter
Är alltihopa stämningsfullt, härligt och underbart undrar jag.
– Ja, man får så mycket tillbaka, att vi sprider glädje har varit tydligt. Framförallt på de äldreboenden vi varit på, säger Cecilia Flenhagen.
Klockan närmar sig 10.50. Med två bilar ska de nu vidare mot Rådhuset. För att få mer tid med följet ber jag att få köra en av dessa. Färden går längs Drottninggatan och är över innan den har börjat. Så mycket till samtal blir det inte men jag snappar några ord. Dessa är i tur och ordning: Treo, ipren, panodil och plattång.