UttrycktPipig patient stämd i moll
Patient 395 denna grå dag har anlänt. Ännu ett virus på två ben har blek om nosen hasat sig till vårdcentralen. Lyckats ta sig över tröskeln, stapplat fram till första bästa stol. Snart ska domen falla: hypokondriker med virus eller trovärdig bakteriebärare? Det gäller att hamna på rätt sida skranket. Som alltid i denna värld, ska det kanske tilläggas. Innanför eller utanför.
Det är tur att farbror doktorn ler när han säger det han säger. Risken finns ju annars att jag skulle ha rest mig ur min underdog-position och gett honom en omgång. Nu är jag emellertid klok nog att inse att a) det är jag som behöver hans hjälp och inte tvärtom, b) Moder Theresa är mitt andranamn, c) jag är för trött för att bråka.
Så plockar han fram sin "öron-tittar-makapär" och suger med van hand tag i mitt öra.
- Du har visst fått en liten öroninflammation, säger han.
Liten, tänker jag. Varför säger du liten? Det är inte alls vad jag vill höra. I den mån jag nu hör, alltså. Nej, så här ska det låta:
- Oj, oj oj. Det här var något av det värsta jag sett under mina 30 år som läkare. Stackars dig! Vilken tur att du kom hit.
Det är vad jag vill höra. Det skulle få mig att må så gott och det skulle få mig att tillfriskna bra mycket snabbare. Jag skulle segla ut härifrån, flera centimeter ovan jord och inte bevärdiga mina hypokondriska olycksbröder i väntrummet en endaste liten blick. Med segerkrans skulle jag lämna stället.
Men nästa steg i den här proceduren är faktiskt ännu värre. Jag vet fortfarande inte riktigt varför, men plötsligt håller han en stämgaffel mot min knopp. Hela huvudet förvandlas till en resonanslåda. Det sjunger mellan öronen när de två hjärncellerna där inne börjar dansa boogie-woogie med varandra.
- Är det här något slags intelligenstest? vill jag fråga. Något de lär sig på utbildningen. "För att avgöra om patienten är helt tom i huvudet kan man till exempel hålla en stämgaffel mot dess skalle. Är resonansen god kan undersökande läkare själv dra sina slutsatser".
- Fruktansvärt obehagligt, piper jag. Jag hör bara på ena sidan.
Han nickar, går tillbaka bakom sitt skrivbord, knappar något på datorn. Vad det står? Jag drar till med en gissning.
"Pipig patient stämd i moll. Stereofunktionen nästan helt utslagen".
Så jobbar vi med nyheter