Hela sitt liv har hon bott i det lilla samhället Landsbro med 1 500 invånare. Inte långt från Vetlanda.
– Det är full koll på allt man gör. Det här känns skönt, skrattade hon i vårsolen.
Egentligen är det maken Jonas, som är ansvarig för utlastningen vid centrallagret i Nässjö, som tvingas flytta.
– Vi blev varken oroliga eller ledsna när beskedet från Rusta kom. Det här blir roligt.
De hade nosat på Norrköping förut, eller rättare sagt Kolmårdens djurpark.
Nyfiket spejade de bort mot De Geerhallen. Tänk att pappersbruket legat där.
Vad hoppas du på?
– Jag är öppen för många möjligheter. Det här är en lagom stor stad och jag kan i princip jobba med vad som helst.
Caroline har tillverkat fönster vid hemortens fabrik.
Ännu var det arla morgonstund och först skulle de bussas runt. 150 personer som stod i begrepp att utvandra från Småland.
Dessutom 50 barn.
– Jättespännande, menade Alva, 13.
Hennes ögon blev bara större och större. Vaa, finns det tjejer som spelar handboll här! Handboll är precis vad Alva spelar själv.
Lillebror Hugo, 5, gillar fotboll. Va’bra att IFK och Parken ligger här!
Nu väntade en lyxig weekend på Vildmarkshotellet. Rusta bjöd flott på tur för barnen i parken, film och delfinshow. Förutom spa och middag. Däremellan information. Kommunen ställde upp med allt vad man förmådde – från kommunens ”stjärna” Lars Stjernkvist till utbildare, arbetsförmedlare, fastighetsmäklare och kultur och fritidsjobbare.
– Vi får se vad helgen ger, menade Lars Mikaelsson, teamledare på Rusta.
Han hade laddat med kamera och gillade vad han såg.
– Jag känner till Östergötland, eftersom jag bott i Mjölby som ung.
Erbjudandet från Rusta tänkte han inte tacka nej till. Definitivt inte den påkostade sightseeingen och informationsblocket.
Vad tycker du om den?
– Mycket intressant! Jag är sextio och har bara två år kvar i jobbet. Jag kan tänka mig att veckopendla till Norrköping.
Han kan omöjligt bryta upp från sitt nya fina hus i Nässjö. Men lojaliteten med företaget gör att han vill fortsätta jobba.
Rusta fick beröm för sitt initiativ att visa ”utvandrarna” att inte blott Småland har svenska krusbär. Mot det är en skeppslast dumma apelsiner intet, som Carl Jonas Love Almqvist uttryckte det.
Men mest entusiastisk var Amanda Liljekvist, 17.
Vad gör du hemma?
– Ingenting! Man är mest med kompisar.
Snart tar hon studenten.
– Jag ser med förväntan på att flytta från Landsbro. Det ska bli roligt att flytta med pappa, som jobbar på Rusta, till Norrköping.
Vad ska du göra här?
– Bli stylist! Jag tänker att jag kan få fler jobberbjudanden här.
Amanda lyste som en sol på tröskeln till ett nytt liv. Som ”invandrare” i Peking.