Vackrast, godast, bäst ?
Likadant är det med tävlingar för män. När Mister World utses tror jag det finns regler för hur, de onaturligt uppsvällda musklerna, ska vara placerade. Men visst finns det lika vackra män som har samma mängd muskelmassa, dock i lite mer koncentrerad form. Alla muskler är samlade över livremmen och under bröstkorgen.
En av de mest befängda och faktiskt lite löjeväckande tävlingsform jag vet är Årets kock. Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att de tävlande lagar till förstklassisk mat. Men visst är det så att mat smakar olika bra, beroende på vem det är som äter och när. Ett gäng halvdästa jurymedlemmar som försöker överglänsa varandra med obegripliga liknelser är inte de rätta att utse Årets kock. In med ett gäng utsvultna skogshuggare, några frusna betongarbetare och gärna någon som jobbar natt inom äldreomsorgen och tycker att en kopp vidbränt, micrat kaffe smakar himmelskt gott fram på morgontimmarna. Då är det inte omöjligt att man hittar Årets kock på ett storkök för ärtsoppa på burk.
Vänner av ordning vet att många matlagningstävlingar även går ut på att lägga upp maten på ett tilltalande sätt. Det är här jag tycker att den löjeväckande biten kommer in. Portionerna de lägger upp är så löjligt små att de retar upp skrattmusklerna mer än smaklökarna. Tyvärr går det här uppläggningssättet även igen på, så kallade, fina restauranger. De fåtal gånger jag har ätit på sådana ställen har portionerna varit så ynkligt små, att även en självsvältande fakir skulle brista ut i förtvivlad gråt och dö av undernäring.
Det är givetvis hedrande och en uppmuntran för alla de som blir korade till vinnare, oavsett hur omöjlig tävlingen är. Så för att fler ska få känna den glädjen tycker jag att det ska startas fler liknande tävlingar. Så fler kan bli årets vackraste, årets bästa kock och så vidare. Det vore mer rättvist och närmare sanningen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!