Vad är en svamp?
Intresset att plocka svamp har ökat kraftigt de sista åren. Går vi tillbaka drygt 100 år i tiden, ansågs svamp som något helt oätligt.
Foto: Fotograf saknas!
I dag är det väl mer rädslan för att giftiga dubbelgångare ska slinka ner i korgen, som avskräcker de flesta från att plocka skogens läckerheter.
Mycket att välja på
Under några veckor kommer vi med ett antal artiklar om våra vanligaste svampar, hur man skiljer dem från varandra, var de växer, hur man tar hand om dem och hur de lagas till.
I Sverige finns flera tusen olika svampsorter. Mellan 2 000 och 3 000 av dem räknas till storsvamparna, vilket betyder att de är så stora att de kan ses med blotta ögat på håll eller så stora de är värda att plocka.
Resten är så små att man behöver lupp eller mikroskop för att kunna se dem. Ett par hundra arter anses som ätliga och kanske ett knappt hundratal som bra matsvampar. Cirka 40 stycken är mer eller mindre giftiga och resten räknas som oätliga på grund av sin konsistens, smak eller att de är så små eller tunna att de saknar matvärde.
Vad är en svamp?
Svampar räknas inte till växtriket, därför att de saknar klorofyll. De kan inte med hjälp av solljuset bilda sin egen näring utan är beroende av sin omgivning som till exempel träd, gräs eller annat material för att kunna leva. Vissa svampar lever i symbios, (samförstånd), med sin växt och både svampen och värdväxten har nytta av varandra.
Andra svampar växer som parasiter och tar död på sin värd med tiden. En del svampar räknas som nedbrytare och börjar växa först när materialet de tycker om har dött. Vissa svampar är så specialiserade att de växer på de mest konstigaste ställen. Klövsvamp till exempel växer bara på klövar från vissa hovdjur, parasitsopp på en tryffel, (en annan svamp), och älglegesvamp där älgar legat och hår och kanske urin finns kvar på marken.
Svampens spridning
Svampar behöver inte som många växter hjälp att fortplanta sig, utan sprider sig på samma sätt som ormbunkar och mossor med sporer. En svamp kan ha flera 100-tals miljoner sporer och den enda hjälp de behöver är att vinden sprider sporerna över ett så stort område som möjligt. När sporen sedan landat, känner den efter om förutsättningarna är bra, finns rätt värdväxt? Är PH-värdet i marken rätt? Har marken rätt fuktighet? och så vidare.
Stämmer allt, bildas ett mycel (svamprotsystem) genom att en mängd hyfer (fina rottrådar) växer ut i marken. Träffar dessa trådar på andra mycel av samma art och temperaturen och förutsättningarna är de rätta (årstid), bildas nya fruktkroppar som kan sprida sporer på nytt.
Vissa sporer har mycket lång livslängd och kan ligga många år i marken och vänta på att allt ska stämma för att de ska kunna bilda mycel. Ett exempel är stenmurklan, som bara väntar på att skogen ska avverkas så den kan växa upp i hjulspår och andra ställen där marken rörts om och trädrester krossats.
Andra svampars sporer har väldigt kort livslängd och måste snabbt hitta bra ställen för att överleva. De flesta av dessa arter är sällsynta eller ovanliga då sporerna dör innan de gror.
Lägga tillbaka rens
En del svampplockare har fått för sig att om man lägger tillbaka sitt rens i skogen, så kommer kanske svampar att växa där i framtiden.
Enda möjligheten att få svamp att växa, på en bestämd plats, är att skapa alla förutsättningar som svampen behöver, för sporer finns där redan. På så sätt har man lyckats att odla en del svampsorter som till exempel champinjoner. Att däremot få kantareller, Karl Johan eller annan svamp att växa där man lägger ut sitt svamprenset är helt omöjligt.
Så jobbar vi med nyheter