Klenoder kan behöva skrotas när lokstallarna ska tömmas

Stambanans vänner måste lämna lokstallarna. Frågan är vad föreningen gör med sina båda ånglok från 1918. De väger 118 ton styck.

Stambanans vänners ordförande Kjell Karlsson vid några av sällskapets lok. Man håller till i lokstallarna bakom loken på bilden.

Stambanans vänners ordförande Kjell Karlsson vid några av sällskapets lok. Man håller till i lokstallarna bakom loken på bilden.

Foto: Gunnar Hagberg

Norrköping2022-12-25 14:00

Sugen på ett gammalt ånglok hemma i trädgården? Sällskapet Stambanans vänner kan snart inte längre disponera sina lokaler i de gamla lokstallarna intill Johannisborgs slottsruin. Hyresvärden, fastighetsbolaget Jernhusen, ska stänga spåren som leder in till lokstallarna som en följd av Ostlänkens framtida dragning i området. Problemet är vad Stambanans vänner ska göra med sin omfattande samling av lok och vagnar. Det är inga lätthanterliga pjäser precis.

Stambanans vänners ordförande Kjell Karlsson vid några av sällskapets lok. Man håller till i lokstallarna bakom loken på bilden.
Stambanans vänners ordförande Kjell Karlsson vid några av sällskapets lok. Man håller till i lokstallarna bakom loken på bilden.

– I värsta fall får vi väl skrota dem, säger Kjell Karlsson, ordförande i Stambanans vänner, med uppgiven röst.

I samlingen ingår framför allt två ståtliga ånglok från 1918 – nummer B 1366 och B 1367 – som fortfarande är fullt kördugliga. Att de är cirka 20 meter långa och väger 118 ton styck gör dock avvecklingen till en riktig utmaning.

– Det finns ganska gott om gamla ånglok i Sverige. Det är dock inte många som fungerar. Men har man bara lite ved, kol och vatten går det däremot alldeles utmärkt att köra våra lok. På så sätt är de ett par riktiga klenoder. Rena rama konstverken faktiskt. Titta bara på alla dessa nitar som har satts fast för hand en gång i tiden. Fantastiskt, säger Kjell Karlsson.

Kjell Karlsson blickar ut från ånglok B 1367 från 1918. Vad som ska ske med loket nu är frågan.
Kjell Karlsson blickar ut från ånglok B 1367 från 1918. Vad som ska ske med loket nu är frågan.

Just nu håller han på att förbereda för flytten. Packar ner verktyg och annan utrustning i backar. Hanteringen av de totalt sju loken får bli en senare fråga. Till våren ska sällskapet vara ute ur stallarna.

– Det är Jernhusen som äger fastigheten och de är tydliga med att spåren in till lokstallarna ska bort, liksom vändskivan här utanför. Då kan vi inte vara kvar. Jag tycker att hela situationen är jäkligt jobbig. Jag har svårt att sova om nätterna när jag inte vet vad vi ska göra, säger Kjell Karlsson.

Det är en imponerande pjäs, ångloket från 1918. Dess framtid är dock oviss.
Det är en imponerande pjäs, ångloket från 1918. Dess framtid är dock oviss.

– Järnvägsmuseet i Gävle har redan fullt i sina samlingar och är inte intresserade av våra lok. Men jag tycker man skulle kunna utnyttja grejerna på ett bra sätt här hemma i stället. Vi har tre sovvagnar från 40-tal som kanske skulle kunna bli vandrarhem under sommaren. Eller också kunde vi skapa någon form av museum för ångloken. Visst finns det möjligheter.

Rejäla doningar som håller farten uppe och får hjulen att rulla.
Rejäla doningar som håller farten uppe och får hjulen att rulla.

I takt med att ovissheten om framtiden har ökat, har föreningens verksamhet avstannat undan för undan. Kjell Karlsson säger att flera av hans kollegor har tappat sugen och själv är han inte särskilt pigg på att fortsätta den tidigare närmast ständigt pågående renoveringen av de gamla loken.

– Nej, nu köper vi inte en enda pensel till. Det finns det ingen mening med längre. Jag har redan varit i kontakt med ett par skrotfirmor för att höra mig för om de kan ta hand om loken. Men att skrota dem är en sista utväg. Egentligen vill jag ju bara hitta en lösning så att vi kan fortsätta. Det är kulturhistoria. Vi har lagt ned tusentals timmar per man under våra åtta-nio år här.

Jernhusen förklarar den uppkomna situationen så här:

– Det stämmer att vi tillsammans med Sällskapet Stambanans vänner arbetar för att de ska kunna avveckla sin verksamhet i lokstallarna nu när deras avtal löper ut. Utbyggnaden av Ostlänken innebär att vi behöver stänga spåren och är något som funnits med i beräkningarna sedan många år bakåt, skriver Jernhusens pressansvariga Elin Hemréus i ett mejl.

– Just nu diskuterar vi formerna för hur de på bästa sätt ska kunna flytta materiel och att sätta en rimlig tidplan kring det. Vi hoppas att deras vackra och historiska lok får en ny hemvist där sällskapet kan fortsätta bedriva sitt arbete.

"Jag tycker att hela situationen är jäkligt jobbig" säger ordföranden Kjell Karlsson.
"Jag tycker att hela situationen är jäkligt jobbig" säger ordföranden Kjell Karlsson.
De första ångloken

Sällskapets Stambanans vänners äldsta ånglok är från 1918. Men de första loken i trafik i Sverige är faktiskt mycket äldre än så. Statens järnvägars första ånglokomotiv var liksom vagnarna av utländsk tillverkning. De levererades av den engelska firman Beyer, Peacock & Co. i Manchester, vilken ända till år 1872 anförtroddes byggandet av statens järnvägars nya loktyper.

Karta: Lokstallarna
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!