Frågan har sitt ursprung i kommunsammanslagningarna 1971, då alla vägföreningarna behölls. Då kunde de nya stora kommunerna söka statsbidrag via vägföreningarna till vägnätet som kommunerna skötte.
1998 sa Norrköpings kommun upp avtalet och vägföreningarna tvingades bli aktiva igen. De som ingick i vägföreningar fick på så sätt utöver skatt till kommunen, för bland annat skötsel av vägar och belysning, även betala till vägföreningarna för samma sak.
– Avtalet var skrivet så otroligt dåligt att ena parten kunde dra sig ur utan några konsekvenser. Kommunen kunde backa på det fast man behöll skatteintäkterna, vilket var mycket märkligt, säger Johannes Arnell, som var en av sju representanter som nyligen överlämnade namnunderskrifter till Lars Stjernkvist (S) i Rådhuset.
Förhoppningen är att Norrköpings kommunfullmäktige ska rösta för att överta ansvaret fullt ut.
Lösa den surdeg som rullat mellan tjänstemän, politiker och styrelser med oklara ansvarsområden.
– Konkret lyssnade Stjernkvist in våra förslag och lovade ta kontakt med kommuner, där man kostnadsfritt har övertagit vägföreningarna. Sedan tror jag det kommer bli svårt under rådande ekonomiska förutsättningar. Min uppfattning var att inga dörrar stängs efter det här beslutet på måndag, säger Johannes Arnell som anser att ansvarsbördan är orimlig.
– Bara Åby/Jursla vägförening har ett invånarantal som Valdemarsviks kommun. Ett tungt ansvar ligger idag på en styrelse bestående av lekmän. Kommunen borde ta större ansvar.