Våldtäktsmän börjar ofta som blottare
- Blottare kan utvecklas till våldtäktsmän. Det ligger allvarliga psykologiska mekanismer bakom blottning som inte får negligeras, säger Elisabeth Kwarnmark.
Elisabeth Kwarnmark, psykoterapeut. Arkivbild: pressens bild
Foto: Fotograf saknas!
(Ros, relations- och samlevnadsprogram) som tagits fram efter kanadensisk förebild. Behandlingen har på ett signifikant visat sig minska återfallen bland sexualbrottslingar.
En stor grupp sexualbrottslingar som ofta glöms bort eller felaktigt betraktas som harmlösa är blottarna.
- De döms nästan aldrig till fängelse, utan får oftast bara böter. Då får de ingen behandling. Det är allvarligt. Det finns en allvarlig psykologisk dynamik med stark ångest bakom blottning som kan leda till att de begår allvarligare brott, säger Elisabeth Kwarnmark och tillägger att hon anser att blottare alltid ska polisanmälas.
Vanligt sexualbrott
Hon berättar om nordamerikanska studier som visar att våldtäktsmän ofta börjar med att blotta sig för någon.
- Blottning är ett av de vanligaste sexualbrotten. Om blottarna kunde fångas in och genomgå Ros-
behandlingen skulle många allvarliga brott kunna förebyggas. Det gäller speciellt yngre blottare.
- Blottning är inte sällan ett rop på hjälp. Man kan aldrig veta vilken blottare som ska ta ett steg till.
Elisabeth Kwarnmark har i sitt arbete mött våldtäktsmän som började som blottare. Hon känner också till flera fall där blottare börjat gå längre och i vissa fall gett sig på barn.
- Jag vet ett fall där en blottare, som från början stod i buskarna och blottade sig för kvinnor, började närma sig barn och ringde obscena samtal till en förskola.
Elisabeth Kwarnmark tror att bristande kunskap gör att domstolarna fortfarande i många fall ser blottning som ett ringa brott. Men till hennes glädje har allt fler börjat lyssna på henne och dömer blottare till frivårdspåföljd, vilket gör att de kan fångas upp av det nationella behandlingsprogrammet Ros.
Behandlingen sker i grupper om högst åtta personer och med två behandlare som träffas 36 gånger. I behandlingen utgår man från problem med relationer, känslohantering, empati och avvikande sexuella fantasier. För att utveckla förståelsen för offren får förövarna till exempel skriva brev, som aldrig postas, till de drabbade. Tanken är att gärningsmännen på det sättet ska ta ansvar för vad de gjort och se hur de kunde ha agerat istället.
Så jobbar vi med nyheter