– Det är trevligt att det är så många intresserade, de flesta kommer fram med en skräckblandad förtjusning, säger Jimmy Adolfsson, uppfödare från Valdemarsvik.
De bjässar till vandrande pinnar som han visar upp är sex, sju månader gamla och är vana vid att han handskas med dem.
Bits de? frågar någon.
– De hugger mot stupen, skämtar Jimmy.
Han berättar att de är lättskötta djur som inte behöver ett terrarium, utan kan vara i vanlig rumstemperatur.
– Vandrande pinnar ökar i popularitet och det är just för att de är så lättskötta, och de blir heller inte så gamla. De passar ypperligt för allergiker och de äter inte insekter, om man inte gillar det, säger Eddie Kirvesniemi, på Tropikföreningen Alba som arrangerar mässan.
Vid en annan utställare står Frida Blomqvist i kö och utbrister "Åh vad söta!" när hon hittar det hon letar efter. Hon har både ormar och vandrande pinnar hemma.
– Jag är här för att utöka familjen idag. Jag ska köpa ett par djungelnymfer, en art av vandrande pinne, säger hon.
Vad är det du gillar med dem?– Jag gillar utseendet och för mig är det som ett samlarobjekt.
Men mässan bjöd på närkontakt med många fler arter än vandrande pinnar. Ett 30-tal utställare sålde bland annat ormar, ödlor, kameleonter och sköldpaddor, och dessutom levande foder till dem. Jennipher Jerrevång sålde exempelvis levande gräshoppor, mjölmaskar och bananflugor.
– Maskarna är väldigt populära, de brukar ta helt slut när vi är på mässor, säger hon och håller fram en näve.
Bara för att man gillar reptiler betyder det inte att man vill ha ormar i trädgården, och de som besökte mässan fick också tips på hur man ska göra för att hålla dem borta. Vid en utställning med svenska ormar berättade Dennis Ahlin från tropikföreningen Alba vilka knep som finns.
– Det handlar om att hålla gräsmattan kort och inte ha ved ligga huller om buller eller ha annat liggande på tomten. Då finns inga bytesdjur för ormarna och inga ställen att gömma sig på, säger han.
Att röra sig mycket i trädgården är också ett sätt att få ormarna att inte trivas på platsen.
– De vill undvika människor.
Han berättade också hur man ser skillnad på snokar och huggormar, vilket inte är det lättaste då båda arterna kan variera i färg och mönster. Det säkraste sättet är i stället att titta på huvud- och kroppsformen. Huggormen har ett trekantigt huvud medan snoken har ett rundare huvud.
– Den ser glad och snäll ut. Och så är den slankare i kroppen.