En vas gjord av den italienske formgivaren Marcello Fantoni är ett av butikens mest värdefulla föremål.
Förra sommaren provade My Lieberman och Ingalill Hägglund att jobba tillsammans med en pop up-butik i Söderköping. Det var också då drömmen de haft om att jobba med sitt stora gemensamma intresse, design och vintage, tog fart.
– Det var mötet med människorna som gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta. Vi fick en enorm energi av alla, säger Ingalill Hägglund.
I september förra året öppnade de butiken Mouche på Skiljegatan i Norrköping.
– Vi har båda bott på gården i kvarteret här bredvid och känt till Skiljegatan. Det här är våra kvarter, säger My Lieberman om kvarteret i skuggan av de pampiga stenhusen.
På en 23 kvadratmeter stor affärsyta har en köpdisk medvetet valts bort. Ett par stolar i mitten och en bekväm soffa under en färgstark tavla är det som först möter kunderna. Runt om är väggar och hyllor fyllda med second hand- och vintagesaker.
Sådant som My och Ingalill ärvt, köpt på auktion och samlat på sig från olika loppmarknader.
– Det är ett gift och en ständig skattjakt att hitta vintage och second hand, förklarar My Lieberman.
– Det tar ett tag innan man upptäcker alla saker här inne. Det är något många säger när de är här och det ska ta lite tid att besöka oss. Det är ett av skälen till att vi inte har lokal kring Drottninggatan. Vi känner inte att alla ska kika in och snabbt gå ut, utan man ska stanna upp en stund. Om man vill prata, gör man det. Vill man inte, behöver man inte göra det, säger Ingalill Hägglund.
Det ska finnas något för alla anser ägarna till Mouche, som har egna doftljus och tvålar för de som inte fastnar för vintageporslin.
My Lieberman beskriver affären som hemtrevlig.
– I dag när hela världen är så upp- och nedvänd känns det så viktigt med de här mötena. Att det genuina och snällheten får ta plats. Man märker att folk har ett behov av att prata när de kommer in hit. Det är inte alltid om sakerna vi har här i butiken, utan om vardagsbekymmer och livet som alla drabbar oss, säger My.
Skiljegatan fick sitt namn 1955 och hette tidigare Lilla Nygatan. Runt dessa kvarter har Ingalill Hägglund och My Lieberman haft sina hemmakvarter.
Båda lägger cirka tre, fyra arbetsdagar i veckan på sitt drömprojekt. Två dagar är vintagebutiken öppen, sedan stylas den om en halvdag i veckan. En halvdag går åt för att leta på auktioner. De jobbar också med att starta upp e-handel.
Ingalill Hägglund och My Lieberman vill att butiken ska kännas som hemma. "Att det genuina och snällheten får ta plats", säger My.
Går affären ihop sig för er?
– Det måste vi säga att det gör, det rullar på. Sedan tar det tid att skapa ett varumärke, säger My Lieberman.