"Vansinnig hantering av mastärendet"
Ove Erikssons kamp för få ha en mast i Skärblacka sprider sig i Sverige. Handläggningen av ärendet är vansinnig. Det tycker John-Iwar Winbladh, moderat och politiker på Öland.
Foto: Fotograf saknas!
- Byggnadsnämnder fattar olagliga beslut på grund av bristande kunskaper, säger John-Iwar Winbladh.
Han tycker att Norrköpings kommun är ett exempel på detta. Han tycker till och med att kommunen ägnar sig åt olaga myndighetsutövning.
- Jag har aldrig sett någon behandlas så här förut. Ove Eriksson är den enda radioamatören i Sverige som inte får ha en mast. Det är helt och hållet ett tjänstemannastyre, säger John-Iwar Winbladh.
Fick rätt i kammarrätten
Han har själv personlig erfarenhet av att fajtas med klagande grannar. Utanför sitt hus i Färjestaden på Öland har han i dag två master. När den första skulle uppföras på tomten klagade en granne på att den skulle störa sikten över Kalmarsund. Hans ärende hamnade så småningom i kammarrätten som då, redan på mitten av 1980-talet, slog fast att det inte är ett störande inslag i landskapsbilden.
- Och då ska man tänka på att de står på Öland, Sveriges mest naturskyddade mark. Därmed finns det prejudicerande domar i sådana här fall.
OK med 39 meter
I Linköping har ett fall drivits upp till högsta instans, det vill säga Regeringsrätten som slagit fast att en mast på 18 meter inte behövde bygglov. Och häromveckan kom en dom från Länsrätten i Uppsala som gav en radioamatör i Enköping rätt att ha en 39 meter hög mast på sin tomt. Grannarna klagade på skymmande sikt och att de var rädda för att värdet på deras fastigheter skulle sjunka. Men Kammarrätten ansåg att störningarna måste vara väsentligt större än så om en mast inte ska få uppföras.
Höjden är en fördel
I Norrköping säger byggnadsnämnden att Ove Erikssons mast på 18 meter är en för stor anläggning. Att kommuner gör så olika tolkningar av lagen är svårtolkad, enligt John-Iwar Winbladh.
- Man har inte tagit reda på vad som gäller. Fördelen är just att masten är högre.
För varje decimeter en mast sänks ökar risken för störningar hos grannar. Och ju högre upp en antenn sitter desto mindre upplevs den av blotta ögat.
- Men framför allt är det fysikaliska lagar som avgör mastens höjd, säger John-Iwar Winbladh.
Personförföljelse
John-Iwar Winbladh tycker att Norrköpings kommun har ägnat sig åt ren personförföljelse när det gäller Ove Eriksson. Inte minst eftersom 16 andra liknande master i kommunen har ansetts som bygglovsfria. De ansvariga i Norrköpings ska ta sitt förnuft till fånga och hjälpa Ove Eriksson, tycker han.
- De berörda i nämnden bör träffa honom utan prestige, läsa på och ta reda på vad som gäller för att sedan gemensamt försöka komma fram till en lösning på plats.
- Då kan de inse att även samhället har nytta av sådana här master och att det inte bara handlar om en enskilds hobby, säger John-Iwar Winbladh.
Han ska själv försöka träffa de borgerliga politikerna i byggnadsnämnden i Norrköping efter nyår för att diskutera hur Ove Eriksson behandlas av kommunen. Till dess avråder han Ove Eriksson att ansöka om bygglov. Ove Eriksson tycker det är skönt att få stöd:
- Det känns hoppfullt, ingen kan ju vara glad om det här skulle pågå i tio år till, säger han.
BakgrundJohn-Iwar
WinbladhSedan 1993 har Ove Eriksson kämpat för att ha en mast på sin tomt i Skärblacka. Före sommaren fick Ove Eriksson ett förslag på hur byggnadsnämnden skulle fatta beslut om den 18 meter höga masten. Enligt förslaget skulle masten anses som bygglovspliktig. Ove Eriksson skulle också åläggas att betala en påföljdsavgift på 13 248 kr. Han skulle även få betala 20 000 kronor för varje månad som masten stod kvar.
För att inte riskera de dyra vitena rev Ove Eriksson masten. I mitten av augusti höll byggnadsnämnden sitt möte men i stället för att fatta något beslut bordlades frågan. Och trots att förvaltningslagen säger att ärende ska handläggas så snabbt som möjligt har inget hänt sedan dess.Radioamatörer drivs ofta av sitt tekniska intresse och kan hjälpa till vid katastrofsituationer. Något som även John-Iwar Winbladh har gjort. När Sovjetunionen upplöstes 1991 och Lettland, Estland och Litauen återfick sin självständighet var de baltiska länderna helt isolerade när det gällde kommunikation. John-Iwar Winbladh skötte då all radiotrafik från de baltiska staterna. Efter detta fick han ett tackbrev från Litauens talman Vytautas Landsbergis.
WinbladhSedan 1993 har Ove Eriksson kämpat för att ha en mast på sin tomt i Skärblacka. Före sommaren fick Ove Eriksson ett förslag på hur byggnadsnämnden skulle fatta beslut om den 18 meter höga masten. Enligt förslaget skulle masten anses som bygglovspliktig. Ove Eriksson skulle också åläggas att betala en påföljdsavgift på 13 248 kr. Han skulle även få betala 20 000 kronor för varje månad som masten stod kvar.
För att inte riskera de dyra vitena rev Ove Eriksson masten. I mitten av augusti höll byggnadsnämnden sitt möte men i stället för att fatta något beslut bordlades frågan. Och trots att förvaltningslagen säger att ärende ska handläggas så snabbt som möjligt har inget hänt sedan dess.Radioamatörer drivs ofta av sitt tekniska intresse och kan hjälpa till vid katastrofsituationer. Något som även John-Iwar Winbladh har gjort. När Sovjetunionen upplöstes 1991 och Lettland, Estland och Litauen återfick sin självständighet var de baltiska länderna helt isolerade när det gällde kommunikation. John-Iwar Winbladh skötte då all radiotrafik från de baltiska staterna. Efter detta fick han ett tackbrev från Litauens talman Vytautas Landsbergis.
Så jobbar vi med nyheter