Vänskapsband knyts över landsgränserna på kollo
På Brevik hålls ett internationellt kolloläger med svenska, ryska och amerikanska ungdomar som träffas för att lära sig av varandras kulturer, träna på språket och knyta starka vänskapsband.
Alfred Samuelsson övar att spela på en lergök som lägerkompisen Ali Naurbiev har tagit med sig från hemlandet Ryssland.
Foto: Fotograf saknas!
- Ni ska lägga alla era kläder i olika plastpåsar och sedan lägger ni de påsarna i stora plastsäckar och sedan knyter ni en stor plastsäck runt hela ryggsäcken, säger Maria Boestam.
Tradition med läger
Ett ivrigt tjattrande sprider sig i rummet och flickorna börjar rota i sina ryggsäckar. Påsar skickas runt och en stor mygghatt åker upp i en av väskorna och den ska genast provas av alla. Också smink, hårtorkar och annat onödigt plockas bort.
Vid en av sängarna står Julia Hellander och Charlotta Carlqvist och packar sina väskor.
- Det här är mitt tredje läger och det är lite tradition att det regnar på hajken, säger Charlotta Carlqvist och viker ihop en varm tröja.
- Förra året så vaknade vi genomblöta och kunde inte få igång någon eld eftersom våra tändstickor var blöta. Så den här gången är vi förbereda och kommer att klara av hajken galant, säger Julia Hellander.
"En enda stor familj"
De amerikanska ungdomarna är mycket förtjusta i Sverige.
- Jag tycker att det är lite mysigt när det regnar och alla är så trevliga här på lägret. Vi är som en enda stor familj, säger Sarah Dash och provar den stora mygghatten och fnissar lite.
- Jag kan inte heller ljuga om att de svenska pojkarna är riktigt söta, säger Sarah Dash.
Testar lergökar
I pojkarna stuga är det också full rulle. Deras ledare Gustav Ydén viftar lite hurtigt med armen och uppmanar dem att ta med sig många torra sockor och inte glömma plastpåsarna.
Men det packas inte så mycket i pojklägret utan uppmärksamheten har fallit på några lergökar som Ali Naurbiev, en av lägrets ryska deltagare har tagit med sig från sitt hemland. Han visar de andra hur man gör för att få ton i lergökarna.
Mitt i tumulten sitter Jesper Ewets på en stol. Han är inte speciellt orolig för packningen utan har tänkt på det viktigaste.
- Jag hoppas på sol, säger han och sätter på sig ett par stora solglasögon.
Så jobbar vi med nyheter