Maken och jag har hittat en underbar barnvakt. Astrid Lindgrens filmer får yrvädret att sitta stilla en halvtimme åt gången. Efter att ha levt med "Emil i Lönneberga" i några veckor har vi dock börjat se oss om efter nya favoriter. Tro mig, det skulle du också göra efter att ha haft "Huuuuu-je-da-mig, sånt barn han var" på repeat i två veckor. Men vilka filmer ska man välja till en ettåring? Ska jag gå på mina egna minnen av sagorna så blir det inget lätt val. "Ronja Rövardotter" och "Mio, min Mio" tillhör för min del den mörka sidan av Lindgrens sagoskatt. Vildvittrornas "Syns inte, finns inte!" kan fortfarande komma till mig i mörkret. "Mio, min mio" har jag fortfarande inte sett från början till slut. Även om jag har hört att det är en bra introduktion till ämnet döden. "Kajsa Kavat" är det synd om. Stackars, stackars barn som bor med mormor som bryter benet lagom till julens karamellförsäljning. Den där "Karlsson på taket" känner jag fortfarande för att ge ett tjuvnyp, maken till retligare unge finns nog inte. "Lotta på Bråkmakargatan" är väl okej, men hon kan väl rycka upp sig lite och sluta tjura hela tiden? Det blir nog till att köpa samlingsboxen och låta dottern bilda sig sin egen uppfattning.
