Att åka upp för Hörsalsbacken – den lilla delen av Repslagaregatan mellan Gamla torget och Drottninggatan – har i alla tider rankats som en trafikmässig utmaning i Norrköping. Där har det slirats på många kopplingar genom åren. Ännu mer vanskligt var det "förr i tiden", alltså innan 1980, när det fortfarande kunde bli duktigt halt i backen under vinterhalvåret.
Sommaren 1980 sattes det stopp för den hala upplevelsen en gång för alla. I juni ryckte gatukontorets personal ut och lade in värmeslingor med återgångsvatten i gatan för att motverka vinterns halka. Arbetet med att lägga in slingorna skulle egentligen ha utförts redan året innan, i samband med omfattande VA-arbeten. Man tvingades dock dela upp projektet i två delar, vilket visade sig vara en fördel eftersom marken hann sätta sig under mellantiden.
Kostnaden för en halkfri backe uppgick till 450 000 kronor.
Hösten 1980 förseddes dessutom passagen över Drottninggatan med nya trafikljus. Framför allt, menade man, tjänade busstrafiken på Repslagaregatan på att ljusen reglerade korsningen. Under arbetet med de nya trafikljusen stängdes de gamla av under en period. Av "arbetstekniska skäl" som gav långa köer under augusti.
Även om Hörsalsbacken kan uppfattas som hotfull i sin måttliga lutning, är den ingenting i jämförelse med backen i den Harlech i Wales. Gatstumpen Ffordd Pen Llech har en lutning på 37,5 procent vilket gör den till världens brantaste.