– Jag tycker det kan vara svårt för oss att nå ungdomarna och få dem att stanna kvar i samtal. Ungdomar vill ha en stor flexibilitet då det gäller att träffas och under just den perioden i livet är det så viktigt att vara som alla andra, så det kan vara svårt att nå fram, säger Maja Höjer, enhetschef på Frideborg.
Norrköping tidigt ute
Förra året fick 87 barn och ungdomar hjälp på Frideborg, som arbetar med våldsutsatta vuxna, barn och ungdomar. Samtidigt var det 174 vuxna som blivit utsatta för våld i sina relationer.
Dessutom har 88 utsatta kvinnor och deras barn har fått hjälp med skyddat boende.
– Vi märker att det är fler kvinnor med utländsk härkomst som behöver skyddat boende. Den gruppen har ofta haft svårt att skapa sig ett eget nätverk. Många har varit ganska isolerade och kan inte svenska, säger Maja Höjer.
För 20 år sedan då verksamheten startade var Norrköpings kommun mycket tidig i landet att ha denna verksamhet. Redan i början riktade man sig mot både kvinnor och män. Frideborg var först i landet med att även ta emot våldsutövarna, oftast män med ett aggressivt beteende.
Nu har verksamheten utvecklats och man ser att våld förekommer i alla relationer. Därför pratar man om våldsutsatta personer i relationer, både män och kvinnor kan som misshandlar och misshandlas. Oftast anses det psykiska våldet vara väldigt svårt, både att komma bort ifrån, men också att bevisa.
Barn påverkas mycket
Men det var först i slutet av 90-talet som man förstod att barn som lever i en familj där det förekommer våld påverkas mycket mer än man först trott.
– Nu vet man att barn som lever i våld påverkas mycket, även om de själva inte upplever våldet. Det kan många gånger vara svårt för föräldrarna att förstå det för man vill och försöker ofta skydda sina barn, säger Maja Höjer.
– För riktigt unga som hamnar i en våldsrelation kan det ta ett tag innan man riktigt förstår vad det är man i. I början är det lätt att tycka att svartsjuka kanske är en kärleksförklaring och lite gulligt, säger Maja Höjer.
Hon hoppas att verksamheten ska kunna utvecklas ännu mer med inriktning på barn- och familjeperspektiv.
– Det skulle vara bra om vi blev bättre på att samordna oss runt personen som behöver hjälp. I dag är vi bra på att göra gemensamma planer men de måste fungera i praktiken. Då någon söker hjälp ska det tas på allvar och vi måste ge den informationen vidare till varandra, oavsett var personer söker hjälp, så att ingen glöms bort, menar Maja Höjer.