Vassröjning kräver kunskap

Tillvaron i sommarhuset kännetecknas av vassröjning. Den annars så morgontrötte maken studsar upp i ottan med något bestämt i blicken. Vassruggarna ska få sig en omgång. Men, hur mycket får man egentligen röja? När vassen väl är klippt följer nästa problem. Kan den ligga kvar i vattnet? Vi tittar frågande på varandra. Jag, med krattan i högsta hugg. Svetten lackar. Maken, vild med röjsaxen och vidhängande axelrem som ett hölster tvärs över höften. Sänder filmen First Blood en flyktig tanke. Vi googlar på det. Storstadsmänniskor i skärgården fjärran bondepraktikan... Svaret blir: Vassen ska torka på land. Lär blir jord så småningom. Hur lång tid det tar förtäljer inte google. Hoppas i mitt innersta att det dröjer mycket länge för påföljande natt vaknar jag kallsvettig. Strandlinjen! Tänk om vi bildar en ny kustremsa! Eller kapar bort en befintlig halvö! Garanterat inte tillåtet. Upp och googla igen. Vassröjning är behäftad med stora känslor. Känner den varmaste samhörighet med Delblancs Hedebybor och den på blodigt allvar genomförda årensningen. Viktig så in i vassen.