På Butängen i Squashcenters gamla lokaler ligger SLS Bil- och däckservice. På ett bord innanför dörren där kunderna går in ligger en fisketidning och några biltidningar, något som sammanfattar ägaren Esad Suljanovic största intressen. Det är lunchrast och han slår sig ner vid bordet.
– Jag har två veteranbilar, en Fiat 600 årsmodell -62 och en Merca som är äldre än mig, den är från 1956. Jag och frugan tar ibland en tur med barnbarnen till Söderköping och äter glass med dem, säger han.
Sedan 1997 har Esad drivit sin bilverkstad och han har nu en anställd i firman.
– Jag kommer mellan sex och halv sju på morgonen och jobbar till sex på kvällen. Det brukar bli minst tio timmars arbete om dagen. Jag är arbetsnarkoman, det är nog en sjukdom, säger Esad och skrattar.
Vid sidan av jobbet har det varit mycket husrenoveringar och just nu bygger Esad ett nytt hus i Svärtinge som snart är inflyttningsklart.
– Jag försöker hinna med lite fiske och sen är barnbarnen ofta hos oss, och att umgås med dem tycker jag är avkoppling.
Esad växte upp med sina föräldrar och tre syskon i den jugoslaviska staden Prjidor. Den ligger i nuvarande Bosnien och är i Norrköpings storlek.
– Pappa var gruvarbetare och mamma var hemmafru. Min uppväxt var bra. Jag utbildade mig till bilelektriker och började jobba som det när jag var runt tjugo år.
När han var tjugoett träffade han Emina och efter att de varit ihop i två år gifte de sig.
– Jag hade börjat jobba som busschaufför och körde turister runt om i Europa. Två gånger var jag i Sverige. Jag fick bra betalt och vi bodde hemma hos mamma och pappa medan vi byggde vårt hus.
Paret flyttade in i det nybyggda huset, fick tre barn och levde ett vanligt familjeliv. Sedan kom kriget. Det blev med ens osäkert att gå ut och Esad berättar att huset kändes som ett fängelse.
– I stan där vi bodde levde olika folkgrupper sida vid sida och det var helt idiotiskt att det skulle bli motsättningar mellan folk. Men vi kände att vi var tvungna att flytta.
Esad hade en syster i Norrköping, som de varit på semester hos ett par gånger, så efter en period i Slovenien åkte familjen till Sverige och sökte asyl.
– Hade vi inte haft min syster i Norrköping hade vi nog aldrig hamnat här. Men vi fick en kanonbra start. Min syster hjälpte oss att komma igång med Komvux och att barnen började på dagis och i skolan.
Efter ett tag fick Emina jobb inom hemtjänsten och Esad startade en bilverkstad efter att han gått en utbildning i verkstadsteknik med svenska språket som andraspråk på AMU-center.
– Det viktigaste är att lära sig språket. Det var lite tufft första tiden innan jag kunde svenska. Men efter ett tag kom man in i det med jobb och allt och fick en vardag, då kändes det bättre.
För fyra år sedan köpte Esad och Emina en lägenhet på den kroatiska ön Krk i Adriatiska havet.
Det går flyg från Skavsta och Esad och Emina är där fem–sex gånger per år.
– När vi åker till Krk släpper jag jobbet helt och slappnar av. Frugan säger att jag blir en helt annan människa.
Men de tidiga morgonvanorna släpper han inte ens på semestern. Varje morgon vid sextiden går han ner till hamnen och sätter sig på ett kafé. Där dricker han sitt morgonkaffe, läser tidningen och pratar med andra tidiga stamgäster. Sedan går han hem och äter frukost med Emina.
– Förra året ville Evian (6 år) följa med på morgonen. Vi köpte paj med kött och satte oss på kajen.
Att sitta där på den folktomma kajen med sitt barnbarn, det laddar kroppen.
Sextioårsdagen kommer firas med familj, släkt och vänner på Bracsina, som är en av Esads favorit-restauranger på Krk.
– Jag äter mest fisk när jag är där nere så det blir nog grillad fisk och vitt vin för min del.
Esad säger att han ska försöka trappa ner på jobbandet när han fyller sextitvå. Han inser att det inte kommer bli helt lätt, även om han är ganska frisk nu så sliter arbetet på kroppen och han vet att han behöver lugna sig lite.
Ska ni flytta till Krk när du till slut går i pension?
– Jag kommer stanna här i Norrköping resten av livet. Här har jag allt – barn, barnbarn, vänner och släkt.
Lunchrasten närmar sig sitt slut och vi går ut för att ta några bilder vid Esads gamla Fiat 600. Under fotograferandet kommer en kund och börjar prata. Han berömmer Esad och uttrycker beundran för den knallröda veteranbilen som blänker i solskenet. Han skämtar om att han kanske kan ta en tur.
– Javisst det får du, ta en sväng och prova den, säger Esad och räcker fram nycklarna till den förvånade kunden.