Han känner väl igen den bild av lärares arbetsmiljö som framkom i vår granskning av de kommunala grundskolorna.
– Att arbetsgivarna inte i tillräcklig utsträckning prioriterar arbetsmiljöarbetet har vi flaggat för under flera år, utan att någonting egentligen händer.
Som fackligt ombud träffar han representanter för utbildningskontoret varannan vecka och han berättar att de fackliga företrädarna brukar ha med sig en "hel bibba" med ärenden som berör just arbetsmiljön.
Känner du att ni blir lyssnade på?
– Vi blir bra bemötta och de lyssnar, men sen prioriteras ärendena ändå inte, säger Niclas Sjöström.
I och med vårens pandemi har situationen ställs på sin spets. Niclas Sjöström säger att han är mycket imponerad över hur alla inblandade har löst situationen, både lärare, rektorer, verksamhetschefer och utbildningsdirektör Sofie Lindén. Samtidigt är han orolig för det som kommer att följa i krisens spår.
– Skolpersonal har gått med axlarna vid öronen sen februari och jag är på riktigt orolig för hur måendet för de enskilda individerna kommer att se ut i höst.
Men han är optimistisk och tror att det som nu sker kan ge ett tillfälle att hitta nya lösningar och han hoppas också att krisen har fått människor att inse vikten av en fungerande välfärd. För ska man på allvar lösa problemen i skolan tror han att det måste skapas en opinion på riksplanet, så att skolan tilldelas mer resurser.
– En bra skola måste få kosta. Du kan inte få en prinsesstårta om du betalar för ett Mariekex.
I ett närmare perspektiv, både tidsmässigt och geografiskt, tror han att ambitionsnivån måste sänkas för att personalen ska mäkta med. Och det gäller inte bara lärare, betonar han, utan även i allra högsta grad rektorerna.
Han ser därför gärna att högsta skolledningen och politiken tydligt markerar att det är "good enough" som gäller just nu.
– Alla måste inse att det inte går att satsa på höjda skolresultat i den här situationen.
Är det inte svårt att sänka ambitionsnivån när du jobbar med människor?
– Absolut. Det gäller att sänka kraven på rätt saker, som dokumentationen. Här borde en lättnad ske, så att tiden och kraften kan läggas på annat.
På sikt ser han gärna att fler professioner kommer in i skolan och avlastar lärarna, som mentorer och rastvakter. Detta förslag har fått kritik för att det riskerar att belasta befintliga lärare mer än det hjälper dem, men Niclas menar att har de bara har rätt utbildning borde det snarare bli tvärtom. En socionom är ju troligtvis bättre lämpad som mentor än en pedagog, menar han och gör jämförelsen med om ett sjukhus bara hade haft läkare och ingen annan personal.
– Idag springer lärarna på alla bollar oavsett om de är kvalificerade för arbetsuppgiften eller inte. Det blir oerhört stressande. Rätt kompetens på rätt plats borde vara lika självklart inom skolan som inom sjukvården.
Niclas Sjöström menar att skolan varit i fokus under en längre tid utan att mycket har hänt. Därför tycker han att det är extra viktigt att alla pedagoger anmäler arbetsskador, så att det finns tillförlitlig statistik att luta sig emot. Han poängterar att det är kontraproduktivt att bara bita ihop.
– Kan du inte sova på nätterna på grund av arbetsrelaterad stress är det en arbetsskada. Så länge du löser arbetsgivarens problem, finns inga problem.