Receptet är inte särskilt vackert utklippt. Potatisen hjälpligt skalad. En del av soppan jag slevar upp hamnar bredvid. Och de kälkbackliknande brödskivor jag skurit till är definitivt fylligare i ena änden. Vinflaskan får stå oöppnad efter ett misslyckat försök att få upp korken.Fumlig skulle man kunna kalla mig. Vänsterhänt är ett annat ord. Okey, jag inser att jag inte skylla allt på en högervriden värld. Men faktum är att det är mer än du kanske tror som är anpassat för den som högerhänte.Saxen, potatisskalaren, soppsleven, brödkniven och korkskruven är några av vardagsföremålen som man som vänsterhänt måste hitta en strategi för att hantera. Oftast blir lösningen att ta till den något mer motsträviga högernäven och göra så gott det går.Ibland tvingas man inse sina begränsningar. I mitt fall gäller det till exempel broderier, som jag slet med i skolslöjden. Öglestygn gick bra. Sedan gav syslöjdsfröken upp. Hon menade att hon helt enkelt inte kunde lära mig andra sorters stygn om jag inte kunde lära mig att sy med högern. Och så var positionerna låsta. Medan de andra broderade i kors och på tvärs öglade jag mig fram genom syslöjden ända tills jag fick chans att välja träslöjd. Hela helgen handlar idag om vänsterhänthet. Med särskilt stort intresse läser jag Gunnar Hagbergs text om att sömmerskor är synnerligen dubbelarbetande. Vänster- eller högerhänt spelar ingen roll, de måste klara det mesta med bägge. Fast det gällde tydligen inte min syslöjdsfröken.
