Sällan har två personer ansträngt sig så mycket och åstadkommit så lite. Tillsammans med fotografen Michael Svensson begav jag mig till Kyrkskolans frita i Norrköping. Vår uppgift var att dokumentera när fyra barn- 8-åringarna Alice Hammarlund Kälvehed och Maja Georgson och 9-åringarna Victoria Granlund och Viktor Österberg - spelade Fling och Twister hopp. Tanken var också att vi skulle hjälpa barnen att komma igång med spelandet. Men ack, vad vi bedrog oss.Jag tar på mig hela skulden. Det var jag som hade valt ut de båda spelen bland en försvarlig mängd andra tänkbara spel. Det kärvade redan från början. För tillfället fanns ingen fröken ledig och barnen tyckte att det var för mycket text att läsa. Det slutade med att jag föll till föga och läste reglerna högt."Fling, spelet som aktiverar kropp och hjärna" står det på kartongen. Med tonvikt på hjärna, skulle jag vilja tillägga. Min hjärna har sällan varit så aktiverad, och ändå lyckades jag inte förstå vitsen med spelet. I kartongen låg bland annat en gul taggboll som deltagarna skulle balansera på olika sätt. Symboler skulle ritas och charader utföras. Ett slemmigt, rosa gummiband ingick också i utrustningen. En snurra och fyra högar med olikfärgade kort angav vilka aktiviteter som stod på tur. Dessutom kunde varje deltagare välja nivå - brons, silver eller guld. Varken jag eller fotografen fick någon ordning på det hela. Fotografen blev allt mer stressad över de uteblivna bilderna och beordrade barnen att bryta mot både turordningen och snurrans anvisningar. - Men det är ju min tur nu, sa någon i en lam protest. - Ska inte jag ha poäng för det där? undrade en annan.Kaoset var totalt. Men barnen verkade ha roligt ändå och gav spelet fyra spårvagnar i betyg. Frågan är om det verkligen var spelet i sig som gav upphov till det höga betyget. Man kan annars tänka sig att det var den speciella situationen - det är inte var dag som man får odelad uppmärksamhet av tidningen!Inte gick det mycket bättre med spel nummer två, Twister hopp. Detta trots att fröken Eva Johansson nu hade kommit till vår undsättning. Under Evas ledning la barnen ut ett antal färgade plastringar på golvet. Meningen var sedan att barnen skulle hoppa i plastringarna ungefär på samma sätt som man hoppar hage. Detta visade sig vara ännu roligare än att spela Fling. Spelet fick fem spårvagnar i betyg av alla barn. Det må så vara att det är kul att hoppa hage när tidningen är på besök. Men som vuxen undrar man ändå hur speltillverkarna tänker när ringarna är så små att de inte ens rymmer en barnfot. Barnens betyg: Reporterns och fotografens betyg Fotnot: Vid en koll en vecka senare visar det sig att de flesta barnen på Kyrkskolans frita tycker att båda spelen är jättekul. Det må så vara att de kanske spelar på sitt eget sätt - det finns ju ingen regel som säger att man måste följa reglerna!
