"Viola" räddades av doktor Alfvén
Hade Alfvén - alltså brodern till Hugo - inte varit hade inte hon fyllt nittiotvå. Marianne Zetterström räddades till livet en midsommarafton.
"Viola" har fostrat ännu en kåsör, "Carl Z." Marianne Zetterström minns en midsommarvaka som nästan kostade henne livet.
Foto: Fotograf saknas!
- Vi bodde i den lilla stugan i Kolmården. Jag och min bror hade varit och badat i Bodaviken, en av Bråvikens många kalla, djupa, hemlighetsfulla vikar, och på den tiden var det ju inte tal om att en flicka kunde få ta av sig baddräkten mellan doppen. Så där satt jag förstås på bryggan i min slankiga iskalla bomullsbaddräkt och frös så tänderna skallrade i junisommarens snåla värme.
Goda råd blev dyra - när hon satt på verandatrappan för att lyssna till när kyrkan, närmaste grannen, ringde till vesper blev hon grön i ansiktet. Febertermometern räckte knappt till. Hon kissade blod. Det var midsommarafton och alla var ute och festade. Var kunde man hitta en läkare i dansens virvlar ?
- Men tack och lov för telefonen, A G Bells fjärrspråkare ! Jag anar inte hur mamma äntligen fick tag i doktor Alfvén, på tillfälligt besök i Kolmården, eller hur han trollade fram två mediciner, en söt och en sur, båda lika otäcka, som på en vecka eller tre räddade mitt liv, minns signaturen Viola.
För 65:e året kåserar hon i Svenska Dagbladet och minns emellanåt uppväxten i Norrköping. Hon hette Enhörning då och skulle 1943 gifta sig med Kar de Mumma. Som Marianne Zetterström har hon fostrat en ännu en kåsör, Carl Z.
Stilla mjuklängtan
Klasskamraten Britta är borta sedan tolv år; de hängde ihop i vått och torrt, och hennes minne tecknade Viola i boken Vi ringer nån gång. Hennes stil påminner om både Dorothy Parker och Bang. På sin "urgamla skrivmaskin med det stolta namnet Facit, som nu är förpassad till övärlden" skriver hon varje vecka sina torroliga och melankoliska texter i Marginalen.
Om det är en "stilla mjuklängtan" som får henne att minnas just Bodaviken," en släng av Bråviken som är känd för att vara kall" kan vi bara gissa oss till. Men faktum är hon tänker på Dagmar flera gångar i veckan. Första barnflickan från glada Hudik som lånade båten till dansbanan, rodde på grund - knuffade loss båten och kom till dansbanan.
Snäll morbror
Eller så minns hon morbror - när sommaren skenar och det blir för hett eller för blött. Han påstod att allt var lantbrukarnas fel när han inte kunde göra utflykt på Bråviken med barn och blomma och liten kvarting punsch. Lilla dottern snappade upp och ropade med sin gälla röst under en promenad med fina fastrar och mostrar - just framför vattenpölen - "Här kunde väl den jävna lantbrukaren så sin jävna havre".
Morbror var det snällaste som fanns. När Marianne höll på att dö lovade han att cykla till Getå och bjuda henne på choklad med vispgrädde om hon bara överlevde. " Så blev det", skriver Viola. I dag fyller hon 92.
Så jobbar vi med nyheter