Visst kan Skarphagens centrum åter bli en vinnare

-Man kombinerar nytta med nöje när man storhandlar och samtidigt bjuder barnen på glass, säger Lars-Erik Borgegård vid institutet för bostads- och urbanforskning i Gävle.
Shoppingmönster är en fråga om livsstil. Men det handlar också om ekonomi - och om stadsplanering.
Som professor i kulturgeografi har Lars-Erik Borgegård goda kunskaper i hur de svenska städerna har utvecklats under senare delen av 1900-talet.
Stadsdelscentrumen började växa fram i Sverige under 1950-talet. Ett tidigt exempel är Vällingby utanför Stockholm.
Det var en politiskt styrd utveckling, där stadsplaneringen vägde tungt. Man talade om att avlasta de större städernas centrum med ABC-städer, förorter där det fanns såväl arbete och bostäder som ett centrum med service nära invånarna. Förebilderna fanns i USA.
Underbara normer
Bostäderna skulle vara av olika slag - låghus och höghus, bostadsrätter och hyresrätter. Servicefunktionerna, både skolor och affärer, skulle finnas mitt i samhällena.
-Det var underbara normer som fanns då, säger Lars-Erik Borgegård.
Hans uttalande är både ironiskt och allvarligt menat. Han tycker att det fanns tendenser till att staten styrde för mycket.
-Alla städer skulle se likadana ut, från Ystad till Haparanda.
-Men grunden var en rättvis fördelning av service. Alla människor skulle ha lika god tillgång till arbete, god miljö, god service och bostäder.
Idag har marknadskrafterna större inflytande över stadskartorna.
-En del människor hamnar i kläm. Vissa människor kan inte förflytta sig.
Medan de som yrkesarbetar lämnar stadsdelarna under dagarna blir såväl de yngre som de äldre kvar där.
Det handlar om pensionärer som bott länge på samma ställe och som inte vill flytta, men som nu förlorat - eller är på väg att förlora - naturliga mötesplatser som bibliotek och postkontor.
Det handlar också om barnen i skolorna och på fritidshemmen och om ungdomarna, som drar runt bland igenbommade butiker.
Det nya mönstret
När ett stadsdelscentrum tynar blir hela stadsdelen mindre attraktiv, påpekar Lars-Erik Borgegård.
-Det blir mindre liv och rörelse i området. Det är inte lika lätt att hitta en förevändning att gå ut och träffa någon. Och när de möjliga mötesplatserna blir färre, då isoleras vi.
Samtidigt som många stadsdelscentrum utarmas går det bra för de stora köpcentrumen i utkanterna av städerna, där lokalhyrorna är låga.
-Affärerna flyttar ut dit. Det är det nya mönstret.
De externa köpcentrumen började växa fram under 1970-talet, när en stor del av konsumenterna hade tillgång till bil. Därmed var stadsdelscentrumens storhetstid förbi.
I dagens köpcentrum finns ett brett sortiment av varor, men djupet saknas. Djupet kostar pengar, säger Lars-Erik Borgegård och exemplifierar med bokhandlare.
-De skjuter fram några titlar som Liza Marklund och Jan Guillou. De titlarna finansierar bredden. Men det är svårt att få tag i utländsk poesi.
Den snabba omsättningen är också ett tecken i tiden, menar han. När det töar realiseras vinterkläderna ut. Allt ska bort, oavsett om det är av bra kvalitet eller inte. Det måste beredas plats för vårens kollektioner.
Lars-Erik Borgegård tror nog att det kan gå att streta emot - som Norrköpings kommun har gjort - när starka krafter verkar för att bygga externa köpcentrum.
-Men då ska man se till att grannkommunerna gör likadant. Om inte åker invånarna förmodligen dit och handlar, understryker han.
Han tillägger att motviljan mot externa köpcentrum är större i till exempel Danmark och England än i Sverige. Där värnar man mer om handeln i stadskärnorna.
Planeringen haltar
Lars-Erik Borgegård tycker att samhällsplaneringen haltar en smula i dag.
-Tidigare hade staten mer att säga till om när städerna planerades. Nu har mycket av ansvaret flyttats ner på kommunal nivå, och kommunerna kanske inte har samma övergripande syn.
Han menar att omsorgen om medborgarna var större för några år sedan.
-I dag har de privata intressena, den individuella nyttan, brett ut sig på bekostnad av den kollektiva nyttan. Det avspeglas i hela samhällsutvecklingen.
Stadsbilden förändras. Lars-Erik Borgegård talar om hur stora butikskedjor slår ut de mellanstora affärer som tidigare drog folk.
-Städernas centrala delar blir mer likriktade. Innerstadscentrumen ser i stort sett likadana ut överallt, med samma stora butikskedjor.
Kedjebutikerna frodas även i köpcentrumen. Typiska exempel är klädbutiker som Hennes & Mauritz och Lindex. Lars-Erik Borgegård har fler exempel: Järnia och Bokia.
-Jag tycker att det är fruktansvärda namn, utbrister han.
-De är ju avpersonifierade. Jag tycker om namn som Hallbergs bokhandel. Men det är en konservativ syn, tillägger han ursäktande.
Man hankar sig fram
De små affärerna förlorar till fördel för de större, och de mellanstora butikerna har svårigheter Det är Lars-Erik Borgegårds slutsats.
Däremot är riktigt små affärer ganska livskraftiga.
-Men det är inte den stora vinsten man drar in på kvartersbutiker. Man hankar sig fram.
Ute i stadsdelarna har befolkningen åldrats, och den köpkraft som en gång fanns där har minskat. Men Lars-Erik Borgegård tror inte att stadsdelscentrumens tid behöver vara förbi. Det är ingen naturlag att innerstädernas stora butikskedjor och de externa köcentrumen ska ta över allt.
Däremot tror han att det krävs ansträngningar från butiksägarna om Skarphagens centrum och andra liknande anläggningar ska överleva. De olika stadsdelscentrumen i en stad måste marknadsföra sig tillsammans, menar han.
-De kan annonsera och ha olika kampanjer. De måste visa på fördelarna med den storlek ett stadsdelscentrum har, som bekvämligheten, den personliga servicen och tillgången på parkeringsplatser.

Visst kan Skarphagens centrum åter bli en vinnare

Idag är tid en bristvara. Därför har det blivit ett lördagsnöje att åka och handla med familjen på stora köpcentrum där många butiker finns samlade.