– Det här är ett kattområde och det har det alltid varit det eftersom det finns mycket råttor. Folk har komposter och det sköts olika bra så området är ett smörgåsbord för dem, förklarar Ilonka Ljungqvist.
Sedan familjen Ljunqvist flyttade till Lagerlunda i slutet på 1980-talet har det alltid funnits en eller ett par katter med i familjebilden.
Nu är det en veteran, Main Coon-katten Zorro, samt blandrashonan Sasja. Även om de båda fyrbenta individerna i familjen helst ligger på farstutrappan har de möjlighet att vandra fritt.
En sak har de båda katterna gemensamt, de är båda id-märkta vilket gör att de går att identifiera om olyckan är framme, eller om de mot alla förmodan skulle springa vilse.
– Vi har haft katter tidigare som vandrat iväg. Vår första katt fick för sig att dra och vi efterlyste honom. Någon bekant till min syster i Röda stan såg honom. Våra barn åkte upp och ropade på honom. En kvart senare kom katten, mager och skitig. Men även han var id-märkt, då han var tatuerad i örat, berättar Ilonka Ljungqvist.
– Det är ett krav jag har för jag vill inte riskera att inte veta vad som hänt dem.
Kattägaren välkomnar lagen som träder i kraft vid årsskiftet, som innebär att hon kommer anmäla sina husdjur till Jordbruksverkets nya register för en engångsavgift på drygt 40 kronor. Men hon anser personligen att det vore mer praktiskt, och registret skulle bli mer komplett, om uppgifterna kunde föras in direkt vid märkning av katterna.
– Jag tycker det är självklart att id-märka. Det bästa vore att det ingår i hela paketet hos veterinären. Att det ligger på klinikens ansvar att registrera när man säljer ett chip och att avgiften bakas in priset. Annars blir det blir lätt "att jag ska göra det sedan" och då blir det aldrig gjort. Eller att djurägaren helt enkelt struntar i det, anser Ilonka Ljungqvist.
Nu hoppas hon att katternas status på sikt kan bli bättre när ägaransvaret får en tydlig koppling.
– Jag tycker det är jättebra att det blir lag på id-märkning. Förhoppningsvis leder det till att färre klagar på katter och upplever dem som problem. Kastreras de förökar de sig inte hejdlöst och man kan inte bara släppa ut dem när man tröttnat på dem. Sällan är katterna problemet, mer människors brist på intelligens, säger Ilonka Ljungqvist.