Förhållandevis få honungsbin dog i vintras. Det visar en visar färsk undersökning, gjord av Sveriges biodlares riksförbund. Cirka 9,6 procent av alla invintrade samhällen dog, jämfört med nästan 23 procent vintern innan. Orsaken kan ha med vädret att göra.

– Den senaste vintern var både kortare och mildare än föregående vinter, säger Preben Kristiansen.

Bidödligheten i Östergötland var dock högre än riksgenomsnittet. Cirka 12 procent av alla samhällen dog här. Ett par av de lokala föreningarnas samhällen utplånades helt, till exempel på Söderköpings biodlarförening.

Artikelbild

| Den senaste vintern dog cirka 12 procent av alla bisamhällen i Östergötland, enligt en undersökning gjord av Sveriges biodlares riksförbund.

– Varför dessa bin har dött är ett mysterium. Det kan röra sig om virus eller bekämpningsmedel. Men annars har ändå bina det bra här i Östergötland, säger Martin Tellström ordförande för Östergötlands biodlardistrikt.

Han får medhåll av bihälsokonsulenten Preben Kristiansen.

– Det finns skillnader mellan länen men det är svårt att dra några slutsatser av dessa. Överhuvudtaget pratas det ofta om den stora bidöden, men vad gäller de tama honungsbina så är det överdrivet. Visst, många samhällen dör på vintrarna men siffrorna är inte alarmerande. Det finns inget som tyder på att honungsbina är på väg att utrotas, säger han.

Preben Kristiansen har själv, tillsammans med sin fru Lotta Fabricius Kristiansen, cirka 50 bisamhällen, de flesta belägna i Tjällmo, utanför Finspång. När NT besöker deras hem har de precis avslutat två långa dagar bland bina.

Artikelbild

| Ett bisamhälle kan bestå av 60-80 000 individer. Nästan alla är arbetsbin, som alla är honor utan fullt utvecklade könsorgan.

– Vi har hållit på till efter midnatt med att slunga. Som biodlare händer det att man får jobba med pannlampa, säger Preben Kristiansen.

Det finns dock hot att se upp med. Det största hotet tycks vara varroakvalstret. En parasit som lever av binas blodvätska och angriper både vuxna bin och biyngel.

Artikelbild

| Bihälsokonsulenten Preben Kristiansen har själv cirka 50 bisamhällen. De allra flesta är belägna i Tjällmo.

– Varroan är det enskilt största hotet och finns i hela södra och mellersta Sverige, också i Östergötland. Biodlare måste vidta åtgärder varje år för att bekämpa den. Till exempel med olika syror, som oxalsyra. Om man inte gör det kan samhällena dö, säger Preben Kristiansen.

Om de tama honungsbina ändå har det förhållandevis bra tycks det vara värre ställt med alla andra, vilda bin. I Sverige finns det cirka 300 arter vildbin, vilket inkluderar alla våra humlor. Ungefär en tredjedel av dessa arter är rödlistade, alltså hotade.

Artikelbild

| Preben Kristiansen använder en rökpust för att lugna bina när han arbetar i kupan.

– Det är mycket. Vad vi vet är att mångfalden av bin har minskat, men exakt hur många arter som har försvunnit, och med hur mycket andra har minskat i antal är svårare att säga. Den största orsaken är det förändrade landskapet. Det moderna jordbruket missgynnar bina. Studier visar att ekologisk odling är bättre än annan odling. Och det bör finnas betes- och ängsmarker för att bina ska trivas. Det är miljöer som blir allt ovanligare, säger Lina Herbertsson, doktorand i miljövetenskap på Lunds universitet.

– Sedan tror jag att Östergötland är ett bra landskap för bin. Jag läste nyligen att Östergötland är ett av de landskap som har flest ängar kvar, fortsätter hon.

Artikelbild

Lina Herbertsson berättar att det inte går att utesluta bekämpningsmedel som en bidragande faktor till att bina minskat i antal.

Varför är bin viktiga? Om man nu överhuvudtaget ska prata om varför djur är viktiga.

– Bra att du lägger till det sista. Jag kan bli rädd när man bara pratar om naturen i ekonomiska termer. Den biologiska mångfalden kan ha ett värde i sig själv. Med det sagt så kan man ju säga att en tredjedel av allt vi stoppar i oss kommer från insektspollinerade växter.