Peo Weber, 71, träffade Carin för 20 år sedan. Han berättar om parets sista stunder tillsammans.
– Jag gav henne en puss och sa att 'jag älskar dig lilla Carin'. Då sade hon 'det blev vi två i alla fall'.
Rösten brister. På morgonen efter, söndagen den 1 september, var Carin död.
– Ärligt talat kommer jag nog aldrig över det här. Det är som att all glädje tagits bort, säger Peo.
Carin drabbades plötsligt av en häftig, sprängande, värk i magtrakten. Under förra helgen kördes hon två gånger i ambulans till akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset. Vid ett tillfälle skjutsade Peo själv dit henne.
Men Carin fick återvända till lägenheten varje gång.
– Hon hade fruktansvärd värk. Hon kunde inte ligga ner, hon kunde inte sitta. Man såg att människan hade en otrolig smärta, säger Peo.
– Varför lägger man inte in en så här sjuk person på observation över natten redan första gången? Och röntgar henne och tar alla prover som behövs? undrar Carins syskonbarn Eva Garrido.
De är övertygade om att Carin fortfarande skulle ha varit i livet i så fall.
– Jag förstår inte hur man kan skicka hem henne tre gånger. Tre gånger, säger Carins syster Jane de Garrido.
Familjen beskriver Carin som en aktiv och driftig person, med stark vilja. Hon blev arg ibland, men det gick över fort. Genom åren drev hon både vandrarhem och tapetserarbutik.
– Hon hade alltid något på gång, säger Eva.
För en månad sedan firade Carin sin 70-årsdag med släkt och vänner. Men någon höstfest, som hon hade planerat, kommer det inte att bli.
– Min syster var så stark. Jag har inte kunnat ta det här till mig än. Jag vill inte tro på det, säger Jane.
När familjen samlades för att se Carins kropp tog Peo med sig Ebba, parets cocker spaniel.
– Vi fick tillstånd att gå in med hunden genom akuten. Så hon kunde ta farväl av sin matte.
Han gråter stilla.
– Lilla Ebba luktade på Carins fingrar och på armen. Jag såg att hon förstod.
Vad som orsakade Carins magsmärtor är ännu oklart, men på akuten informerades de om att hon hade dött av ett hjärtstopp. Familjen har godkänt att kroppen obduceras.
Man kommer även att anmäla sjukhuset.
– Det här handlar inte om hämnd, det är inte en vendetta. Vi vill få raka och ärliga svar på vad som hände, säger Eva.
– Vi vet att vi inte får tillbaka Carin. Men vi vill få ordning på det här. Så att ingen annan familj råkar ut för samma sak.
