Grosshandlaren CHJ Matton från Stockholm byggde, som det först hette, Mattonska Magasinet 1872. Spannmålsmagasinet byggdes om 1921 för kvarndrift under namnet S:t Andreas Kvarn.
Den klassiska byggnaden möter nu en ny tid och blir entrén till hela Inre Hamnen – Norrköpings nya del i innerstaden.
Fastighetsbolaget Mannersons från Linköping köpte i början av november 2017 hela fastigheten.
– Vi vill väva in i historien och ta tillvara på den, när vi har chansen, säger företagets vd Carl-Fredrik Grönhagen under en rundtur i och runt huset.
Vi står på andra våningen, tittar ut mot Slottsgränden, över framtidens Kanonpark med dess skulpturer och Hamnbron.
Just den här delen, som kommer bli kontor, är först ut.
– Det här huset ska svara upp till den nivån kommunen sätter här utanför. Det blir en liten försmak av det som komma ska, säger Carl-Fredrik.
– Att det finns möjligheter att göra saker tillsammans med kommunen och skapa en känsla ihop gör vårt jobb extra kul och intressant. Det blir en utmaning och ett ansvar. Vi har med gamla hus att göra och de ska stå kvar här länge.
En kakelugn byggs bit för bit i ett av rummen.
– När vi köpte fastigheten fanns det inga kakelugnar kvar, men det ger lite extra kvalité. Vi vill gärna försöka återskapa det här som det såg ut från början.
Lantbruksbolaget Forsbecks AB, som ägde fastigheten tidigare, flyttade ut vid årsskiftet. Mannerssons började sitt arbete direkt. Kontorsdelen kan stå klar redan i slutet av sommaren.
– Vi har en hyresgäst på väg in, men inget är påskrivet och klart än.
I ena hörnet av innergården, på vägen in i valvet mot hamnen, reser sig ett torn, en så kallad Ria, mot skyn. Den var då nyckeln till framgångens affärer för grosshandlare CHJ Matton.
– Han hade patent på en torkmetod för spannmål, berättar Carl-Fredrik.
– Spannmålet, som importerades hit, var ofta fuktskadat, men han torkade allt i den här. Han eldade på här nere och lät värmen stiga upp i tornet. Inget är egentligen förändrat från då till nu.
Tio minuter senare står vi i det lika unika som väldiga utrymmet, som sträcker sig mot himlen långt, långt där uppe. Det är en hisnande känsla.
– Vad ska vi ha här, frågar Carl-Fredrik plötsligt.
Det går knappt ta in frågan.
– Vi funderar än. Det här kräver något speciellt, säger han och låter svaret sväva i tornet.
Sakta, men säkert töms kvarnen under våren på den maskinutrustning Forsbecks haft här för sin spannmålshantering. Vi ser spåren från förr komma fram i ett nytt ljus.
– Titta, säger Carl-Fredrik och visar de enorma bjälklagren med sina små detaljer.
– Tänk, att man 1872, la så mycket omtanke också på insidan av magasinsbyggnaden. Det är rejält förstärkt med tanke på de enorma lasterna man haft på varje plan. Det är imponerande.
Längs ena väggen finns en bana från tak till golv.
– Här skickades säckar med spannmål genom hela huset, men som du ser på skylten fick inga personer åka där, säger Carl-Fredrik och ler.
"Personbefodran förbjudes" står det.
Våning för våning öppnas upp och ger en vink av mäktig rymd.
– Jag har nog varit här 100 gånger redan och känt av huset. Ibland kan jag bara sätta mig här i lugn och ro, titta på ytorna och se hur ljuset fallet. Vi är inte färdiga med tankarna än utan vill först se hur det ser ut, när det är tomt på grejor, menar Carl-Fredrik.
Kontor, restaurang och lägenheter finns i framtidens planer.
– Det här huset är det mest utmanande, men också det roligaste vi någonsin gjort.
En klättring på smala trappor tar oss hela vägen upp till toppen, där man, om man ställer sig på tå, får en magisk utsikt över hamnen.
– Byggnaden är ett landmärke, som vi vill vårda i många år framöver. Den är värdefull för många så vi är lyhörda och intresserade av vad folk önskar sig här. Det finns ett stort intresse. Det är glädjande.
Kvarnen kommer öppnas upp i olika etapper.
– Vi vill visa upp lite i taget och skapa event runt det, vilket också ger oss en möjlighet att känna av och lyssna på folks idéer. När vi hittar rätt intressent har vi också möjlighet att uppföra ytterligare 4 000 kvadratmeter lokaler i en ny byggnad på tomten.
Vi landar i slutet av promenaden på kajen och tittar upp mot huset.
– Vi vill gärna koppla ihop huset med kajen och letar nu efter någon som vill driva en restaurang med plats för musik- och kulturlivet.
– och där..., säger Carl-Fredrik Grönhagen och pekar mot hörnet av byggnaden, där Slottsgränden möter Brokikargatan mot Hamnbron och Kanonparken finns planer på en utställningsyta.
För?
– Till att börja med vad som kommer hända i hela inre hamnen. Det finns ett stort intresse, men vi skulle också kunna ha något med koppling till sjöfarten och dess historia i framtiden.