Han ser både nöjd och stolt ut där han står, Vargarnas starke man Arne "Vargfar" Bergström.

Bakom sig på "Då-bilden", tagen i början av juni 1970, har han den alldeles nybyggda speedwaybanan i Norrköping. Kråkvilan. Gamla fina Kråkvilan. ICA Maxi Arena med dagens modell för dop av idrottsplatser. Efter sju hemlösa år hade Vargarna då äntligen fått en egen bana igen. 1963 hade man, närmast brådstörtat, tvingats lämna Dagsbergsfältet eftersom kommunen skulle bygga nya Centralbadet. Det brann i knutarna. I dag vet vi att Centralbadet inte stod invigningsklart förrän i juni 1971.

Vargarna kunde således ha fått mera tid på sig.

Artikelbild

| 2019. Banan har blivit säkrare och publiken har det bekvämare. Mycket har hänt sedan Kråkvilan invigdes. Banan väcker fortfarande känslor inom svensk speedway, men föraren Kim Nilsson (till vänster) och vargordföranden Anders Carlberg vill helst strö lovord.

Men det tycktes inte "Vargfar" bry sig särskilt mycket om där han, på bilden, belåtet visade upp "sin" nya bana. Dagen därpå skulle det dessutom köras premiärtävling på Kråkvilan och det imponerande startfältet innehöll förare som Ivan Mauger, Ronnie Moore och Anders Michanek. Man förstår att han inte kunde låta bli att brösta upp sig en smula.

Redan då, för 49 år sedan, var Kråkvilan kort, trång och tekniskt krävande. Bara 300 meter lång. De flesta andra svenska banorna närmade sig 400 meter och NT-artikeln, som hörde till "Då-bilden", såg samma skillnader som när vi i dag jämför en NHL-rink med vår egen europeiska variant. Men "Vargfar" ville ha sin speedwaybana på sitt sätt, med korta rakor och snäva kurvor. Som i England. "För komprimerad spänning med förare axel vid axel i kurvorna", som han uttryckte det.

– Vi har varit en föregångsklubb när det gäller att korta ned banvarvet, sa Arne Bergström i artikeln.

– På gamla motorstadion prutade vi ned slingan från vedertagna 400 meter till 360. Här på nya anläggningen drar vi ifrån ytterligare 60 meter. Kortare kan varvet knappast bli.

Artikelbild

| Vargföraren Kim Nilsson har banrekordet sedan banan kortades ytterligare för ett par år sedan. Han har dessutom alltid pappa Tommy "Lill-Tummen" Nilsson (till vänster), själv gammal stjärnförare med sig i depån.

Fast där hade han fel, den gode "Vargfar".

I dag är ovalen ännu kortare, bara 271 meter lång.

– När det breda luftstaketet kom på plats för ett par år sedan behövde vi bredda banan som kompensation. Det skedde en meter inåt. Man mäter alltid banans längd en meter ut från vita linjen i innerspår. Därmed blev banan med matematisk automatik kortare.

Vargarnas ordförande Anders Carlberg reder ut begreppen där vi står intill banan, på exakt samma plats där "Vargfar" poserade för 49 år sedan. Kim Nilsson, Vargarnas främste förare i 2019 års förartrupp, ansluter och vi konstaterar unisont att mycket har hänt på anläggningen sedan invigningen i juni 1970. Bättre säkerhet för förarna och högre komfort för besökarna, inte minst.

– Svensk speedway ska vara tacksam för att vi har ICA Maxi Arena, säger Anders Carlberg.

– Världen är full av över 300 meter långa dräparbanor. Här får förarna lära sig en körteknik som de har nytta av överallt. Kan man köra i Norrköping, kan man köra överallt. Men det krävs lite hjärna också. Det är inte bara att gasa. Smarta och körskickliga förare klarar sig alltid.

Kim Nilsson, veteran i vargvästen, nickar instämmande.

– Jo, jag trivs här. Du glömmer väl inte att det är jag som har banrekordet?

Aha, exakt så. Bättre betyg kan en bana knappast få.

Att bygga och underhålla en speedwaybana kan ofta framstå som en arkitektonisk utmaning av oändliga mått. Banans form är en sak. Minst lika viktigt är underlaget. Kolstybb, tror de flesta. Sanningen är mer avancerad än så och skulle man ta markprover ur kråkvileovalens djup, skulle man hitta lera, sand och stenmjöl. Arne Bergström pratade på sin tid om en meter tegelskrot i botten som både kunde suga upp väta vid regn och behålla fuktigheten vid torka.

– Eftersom underlaget är ett levande material är det näst intill omöjligt att skapa en bana med exakt samma grepp och fäste vid varje tävling, säger Anders Carlberg.

– Det är så många yttre förutsättningar som påverkar. Luftfuktighet, vind, nederbörd och temperatur. Att hemmaförarna alltid ska känna igen sin egen hemmabana är lite som att söka efter speedwaysportens heliga graal. Så är det överallt. Men en bana ska alltid vara lite fuktig. Det blir bättre speedway och det dammar mindre. Nu har vi ett lager jättefin blålera att jobba med i framtiden. Den grävdes upp när det skulle ges plats för det underjordiska garaget vid Nya torget.

Anders Michanek vann premiärtävlingen på Kråkvilan i början av juni 1970. Inte oväntat var han nöjd med banan.

– Jag tycker banan var rolig att köra, 300 meter är en distans som passar mig utmärkt, sa han efteråt.

Som sagt, körskickliga förare har alltid klarat sig i Norrköping.