– Man behöver aldrig vara rädd för att gå på skyltar och "gråsuggor", säger Sol-Britt som på grund av synskada haft ledarhund i tio år. Första hunden, Ringo, fick problem med benen och tvingades ta pension efter sex år. Nu är det Igge, åtta år, en korsning av golden retriever och labrador, som ledsagar Sol-Britt i allehanda sammanhang.

– En viktig uppgift är att ledsaga mig förbi alla hinder, hitta övergångsställen, varna för bilar, hitta trappor och ingångar, säger hon. Hon berättar att staten tillhandahåller 34 ledarhundar årligen.

– När jag skaffade ledarhund var det 44 personer som fick ledarhund varje år, säger hon och berättar att flera står i kö. Hon önskar därför att staten anslog mer pengar till ledarhundar.

Artikelbild

| Trogen ledsagare. Blandrasen Igge ledsagar synskadade Sol-Britt Tornevik i alla möjliga sammanhang.

Sol-Britt påpekar att man bör visa hänsyn till den som går med ledarhund:

– De flesta taxichaufförer är bra. Men några av dem är löjligt rädda för hundar, anser hon.

Och möter man en ledarhund i sele ska man absolut inte klappa den:

– Då arbetar hunden, säger Sol-Britt, som inte heller gillar när – särskilt pensionärer – bjuder den fyrbente ledsagaren på hundgodis. Den kan vara känsliga för sådant.

Artikelbild

| Hjälpredan Igge. Blandrasen Igge, 8 år, hjälper synskadade Sol-Britt Tornevik med mycket, inte minst i trafiken.

Hon tycker det fungerar bra att ta med Igge på Ingelsta shopping där hon handlar. Men i vissa butiker och restauranger saknas en välkomnande attityd.

– Och säg inte blindhund! säger Sol-Britt.

Artikelbild

| Fyrbent bästis. "Min bästa vän", säger Sol-Britt Tornevik om sin ledarhund Igge, 8 år.

– Det är inte hunden som är blind! Vad skulle jag ha för nytta av en blind hund?