När Migrationsverket prövar ett fall med ensamkommande barn, som i Zahra Rafeeis fall, ska de "ta hänsyn till barnets bästa och till de konsekvenser som beslutet kan få för bland annat barnets hälsa och utveckling", framgår av beslutet från den 20 april.

Trots den inledande formuleringen nämns aldrig Zahras egna uppgifter om att hon blev slagen i Afghanistan, av den person som nu föreslås ta hand om henne efter en utvisning. Advokaten Emma-Klara Netterlid representerar Zahra i prövningen, och hon håller just nu på att sammanställa ett överklagande till Migrationsdomstolen.

Skiljer sig uppgifterna i beslutet från vad som uppgetts vid intervjuerna?
Artikelbild

– Det är omöjligt att ta med allt som varit på tal, men man kan väl säga som så att beslutet inte är helt välavvägt och välargumenterat. Min uppfattning är att det brister på flera punkter.

– Vår mening är att Migrationsverket hänvisar till ett nätverk i Afghanistan som Zahra har uttryckt inte kan ta hand om henne, och som hon inte vill återvända till av flera anledningar. Hon har också uttryckt en oro kring att behöva återvända till det här nätverket. Det har man inte kommenterat överhuvudtaget i beslutet.

Något som däremot nämns är Zahras fruktan för att bli bortgift. Migrationsverket konstaterar där att kvinnor och barn tillhör särskilt utsatta personkategorier i Afghanistan, men slutsatsen blir ändå att det inte finns någon "konkret hotbild" om tvångsgifte.

Samtidigt hänvisar beslutet till en skrivelse upprättad av Utrikesdepartementet, där det framgår att "Barnäktenskap är ett stort problem. UNICEF uppskattar att 15 procent av alla flickor ingått äktenskap före 15 års ålder och 48 procent före 18 års ålder". Vidare står det att "Barns rättigheter är starkt åsidosatta. Speciellt utsatta är återvändande barn från närområdet (...)".

Maria Malmström Karlsson, Zahras gode man, ställer sig också frågande till uppgifterna i beslutet om att såväl Zahras mamma som familjen hon lever hos har kontakt med hennes släktingar i Afghanistan. Det är nämligen inte något som de har uppgett vid någon intervju.

– Läser man det där, tänker man att det är klart att Zahra kan åka hem till sina släktingar. Det är inget konstigt, för ni har kontakt med släktingarna, och mamman har kontakt med släktingarna och du har bott ihop med dina släktingar i Afghanistan. Det är ju inte sant! säger Maria Malmström Karlsson.