Han svarar så här på frågan om vilket kommunval han tycker var mest dramtiskt:

– För mig var det alldeles i särklass 1994. Då hade vi haft borgerligt styre i Norrköping och i landet och frågan var om vi skulle komma tillbaka. Om det hade fortsatt med borgerlig majoritet hade de fått tid på sig att verkligen ändra samhället åt det håll de ville.

Socialdemokraterna kom tillbaka, men glädjen grumlades tio dagar efter valet av Estoniakatastrofen där många Norrköpingsbor dog.

Vad placerar du årets val på en skala mellan ett och tio när det gäller dramatik?

– Det är nog bra nära 1994 av ett antal olika skäl. Det här är ju första gången någonsin som vi haft den här sortens blocköverskridande regim i Norrköping. Hur det kommer att gå hem hos väljarna är förstås oerhört osäkert och väldigt viktigt.

Debatten om Sverigedemokraterna, flyktingpolitiken och tendensen till extremt tonläget på sociala medier, nämner han också.

Hur tror du att det går för ditt parti i valet?

– Jag tror nog att det finns en bra chans att vi klarar hem regeringsmakten i den här Kvartettkonstellationen, men det är väl en påtaglig risk för att vi själva tappar ytterligare.

Kan ett parti sitta för länge vid makten?

– Ja, det är klart att man kan. Nu tycker jag inte att det är så problematiskt eftersom det har varit olika konstellationer. Man har varit tvungen att ompröva en massa saker och fundera igenom sin politik på ett helt annat sätt än om man hade regerat själv.