Det är fjärde året som dragracing hålls på landningsbanorna på Bråvalla. Massor av folk har sökt sig ut i majsolen för att njuta av racing. Men vägen hit har varit krokig.

– Vi är en ideell förening, som drivs av eldsjälar. Vi började alla med det här eftersom vi brukade gå på streetrace. Vi har fått tjata på kommunen i sju, åtta år för att få till de här tävlingarna, säger tävlingsledaren Anders Carlsson, Racegruppen Norrköping.

Men deras enträgna arbete lönade sig och idag är Bråvalla race en folkfest och ett säkert alternativ till streetrace, eftersom räddningstjänst och ambulans finns på plats.

– Totalt startade 43 bilar och fyra motorcyklar idag. Det var färre än vi räknat med och kan bero på att det är lite tidigt på året. Men de som var här fick istället åka väldigt mycket och var nöjda, säger Anders Carlsson, och tillägger att polisen tackat arrangörerna.

– De är glada över att buskörningen minskat.

En av dem som deltar i tävlingen är Mikael Karlsson från Ringstorp, Linköping. Han har motorhuven uppfälld på sin röda Chevrolet Camaro, årsmodell 1971, och skruvar lite när vi kommer förbi.

– Jag har tävlat i 30 är och skruvar också åt en annan, säger han.

Artikelbild

| Kontroll. Vid starten höll funktionärerna koll så att allt stämde.

Till vardags är han snickare, men gillar motorsport. Han vill dock inte beskriva det som avkoppling.

– Nej, avkopplande är det inte. Jag glömmer bort att både äta och dricka, men jag blir solbränd, säger han och ler.

Artikelbild

| Anders Carlsson. Han vill klargöra att Racegruppen Norrköping har de tillstånd som krävs.

Bakom den tillfälliga läktaren vid tävlingsbanan kommer Fredrik Frii från Nyköping gående tillsammans med några kompisar.

– Allt med motorer är intressant. Jag har åkt själv, men jag har slutat nu, eftersom det blev för dyrt.

Artikelbild

| Spänning. Fredrik Frii gillar streetrace för spänningens skull.

Han är kluven till att streetracingen flyttat till banor.

– Det finns en spänning med att köra på gatan. Men det fanns ju idioter runt omkring som kastade sten och så. De förstör för de mer seriösa, säger han.

Artikelbild

| Öronbedövande. När vissa ekipage värmde upp däcken var motorvrålet så öronbedövande att trumhinnorna vibrerade.

Men åsikterna går isär bland åskådarna. Oskar Lindqvist som själv kör banracing är där med sin 2,5-åriga dotter.

– Jag tycker det är mycket roligare och bättre med banracing än street. Publiken drar också. Problemet är att alla inte är villiga att betala, därför kör de på gatan.