Vid årsskiftet tillträdde Louise Lindh VD för Fastighets AB LE Lundberg. Hon följer sin farfar Lars Erik, som startade och grundade företaget 1944, och pappa Fredrik, som utvecklat och byggt upp ett av Sveriges största och blomstrande imperium. Pappa Fredrik är fortfarande koncernchef och VD för det börsnoterade L E Lundbergföretagen AB, som äger fastighetsbolaget där Louise nu är VD.

– Jag känner en stor glädje och ett stort ansvar, säger Louise Lindh.

– Farfar lade grunden. Pappa har gjort ett enormt stort jobb. Pressen finns. Jag känner den från mig själv. Jag vill uppnå saker och lyckas tillsammans med alla i företaget.

Artikelbild

| På hemmaplan. Louise Lindh känner väl till Lundbergs korridorer och rum på huvudkontoret mitt i Norrköping. "Det har alltid funnits i mitt liv", säger hon.

Vi träffas högst upp på huvudkontoret i det välkända huset mitt i stan. Det är i hjärtat av Norrköping och Lundbergs.

Vi tar frågan, som så många funderat på och tänkt över, den senast tiden.

Blir huvudkontoret kvar i Norrköping?

– Ja.

Artikelbild

| Taxichaufför. Louise Lindh ville, som barn, köra taxi i London. "De hade så härliga bilar och hittade alltid rätt adress direkt!"

Svaret kommer snabbt.

– Vi har vårt ursprung här. Jag månar om traditioner och historien. Vi är inte under avveckling utan snarare utveckling. Vi vill fortsätta att ta tillvara det bästa vi har och växa mer i Norrköping och Östergötland.

På bordet står en termos med kaffe och ett fat med kakor.

– Jag har lärt mig dricka kaffe först på senare år. Jag förstod aldrig det tidigare, men jag har ju blivit äldre och sitter på mer och mer möten. Kaffe hör till. Jag har nästan blivit beroende av det nu, säger Louise Lindh.

Bästa koppen?

– Jag kan sitta länge och bara njuta i stunden av en cappuccino – nästan för länge om du frågar min man och mina vänner.

Louise Lindh föddes i Norrköping 1979 och var fem år när familjen flyttade till Zürich i Schweiz. De flyttade tillbaka till Sverige åtta år senare och bosatte sig i Stockholm. Hon läste på Handelshögskolan och jobbade två år på KPMG innan hon, 2005, började i familjeföretaget.

Det var inte givet att hon skulle gå i sin farfars och fars fotspår.

– Nej, men min pappa tyckte om när jag började på Lundbergs, säger Louise Lindh.

Vad ville du bli, när du var liten?

– Taxichaufför i London.

Spännande.

– Dels hade de så härliga bilar och dels blev jag så imponerad av chaufförerna... De fick en lapp med adressen på och hittade direkt. Jag läste en hel del om deras sätt att lära sig alla adresser. De blev, kanske, lite extra smartare än andra.

– Jag ville äga en kiosk också. Jag älskade verkligen godis över allt annat och tänkte, om jag ägde en kiosk, att man kunde äta hela tiden. Jag ville dock inte jobba i den.

Hon kunde ha blivit arkitekt.

– Jag är ju uppvuxen i en familj, där vi alltid pratat mycket om fastigheter. På många resor så tog pappa alltid med oss och tittade på fasader, fönstersättningar, tak, entréer, golv och trappor... Det präglade mitt intresse för arkitektur.

– Jag praktiserade några månader på en byrå efter gymnasiet, men upptäckte då att det inte riktigt passade mig. Fastigheter är min grej. Jag gillar att vara ute och titta på våra fastigheter.

Vad är det bästa med fastigheter?

– Människorna... De fyller fastigheterna och gör de levande, säger Louise Lindh snabbt.

Norrköping växer så det knakar. Byggkranar har på senare år blivit en del av stadsbilden, som förändras från dag till dag. Lundbergs har ett stort projekt i Kvarnbacken, som ligger granne med Industrilandskapet. Det blir närmare 400 bostäder i området.

– Här möter gammalt nytt, säger Louise Lindh.

– Vi måste bygga något, som ska stå där i många, många år och som passar i miljön med moderna lösningar och effektiva hyresrätter.

– Jag har varit vid Kvarnbacken och tittat många gånger på olika fasader, socklar och färger... Jag bryr mig om detaljer. Jag vill att det ska passa så bra som möjligt.

Din lilla arkitektådra får vara med en del.

– Jag får tycka lite i alla fall, men det är skönt att slippa millimeteranpassning... Det har vi experter till.

Vilket ansvar har ni, som fastighetsbolag, för en stads utveckling och utseende?

– I vissa städer har vi kanske bara ett kvarter, men i många andra städer, som i Norrköping, har vi möjligheten att påverka helheten. Som kund eller hyresgäst hos oss kan du göra allt i våra fastigheter – bo, arbeta, shoppa, gå på bio och gym, äta och fika, men vad gör oss unika? Varför vill man vara med just oss? Jag jobbar mycket med det i bolaget.

Louise Lindh märker av framgångens vindar i Norrköping.

– Kommunen har en själ, som andas och vill mycket. Det inspirerar oss.

Louise Lindh bor med sin man Johan och barnen Erik och Sofia i Stockholm, men pendlar varje vecka till huvudkontoret i Norrköping.

– Jag känner ett lugn och en glädje varje gång jag kommer hit. Jag trivs väldigt bra här. Kontoret har ju alltid funnits i mitt liv. Jag kan fortfarande minnas, när jag sprang omkring och lekte här på farfars tid och fick kakor av hans sekreterare, säger Louise Lindh och ler.

Hur stora kan Lundbergs bli?

– Vi jobbar med värdeskapande förvaltning. Det är ett ständigt gnetande. Sköter vi korten rätt kan det skapa nya värden och det ger bolaget förutsättningar att växa.

Det kräver tålamod. Har du det?

– Det kan vara en av mina svagheter. Jag har märkt det under hösten. Jag har en hög energinivå och jobbar mycket, men det här handlar inte bara om vad jag vill. Det handlar om hela bolaget. Jag måste ge alla samma chans som jag fått.

Framtiden?

– Allt går så mycket snabbare. Digitalisering är inte längre ett modeord. Den är här och påverkar alla branscher. Vilka kunder kommer vi ha? Vad kräver kunden? Hur ser framtida hyresavtal ut? Det är med skräckblandad förtjusning jag blickar framåt, men all utveckling är i grunden bra. Viljan att förändras är nyttigt.

Familjen Lundberg ger sällan några intervjuer.

– Vi är sparsamma med det. Vi har alltid lagt vår tid på att utveckla företaget och våra medarbetare, men ska vi vara med och påverka vår stadsmiljö så kan man inte gå och gömma sig.

Är du bekväm i intervjuer?

– Jag får lära mig att hantera det. Jag har gjort några intervjuer. Alla frågor är inte alltid så jättelätta. Det beror på vilket man humör man är på. Jag kan ju haft en sömnlös natt eller en stressig morgon.

Många artiklar, nästan alla, handlar om pengar och er förmögenhet.

– Pengarna finns. Jag är lycklig lottad, men det är tråkigt att prata om.

Du läser inte listorna över Sveriges rikaste eller mäktigaste personer?

– Jag kastar dem direkt. Jag vet inte vad de ska ge. De för inte med sig något positivt. Det finns så mycket andra värden att bottna i som människa och må bra.

– Jag funderar mycket över vad jag vill ge mina barn, när de växer upp och skapa goda förutsättningar för ett bra liv och en hållbar miljö.

Louise Lindh tittar ut över Norrköping, där skymningen sakta sänker sig.

– Makt? Jag är allergisk mot det ordet. Vi gör stora investeringar och har ett stort ansvar. Det handlar inte om makt.

Hur kopplar du av?

– När jag är med mina barn. De är verkligen alltid i här och nu, säger Louise Lindh.

– De kan bli arga, ledsna och besvikna om jag kommer hem efter jobbet och fortsätter prata eller läsa i min mobil. Jag har en låda hemma, där jag brukar lägga undan telefonen. Å andra sidan tycker barnen att det är roligt att knycka den...

Med alla uppdrag i Lundbergs följer späckade dagar och en fulltecknad kalender.

– Jag är en tidsoptimist och tror alltid att jag ska hinna med mer än jag i själva verket gör, men jag gillar att vara där jag är för stunden. Är jag bokad på något så är jag verkligen där och koncentrerar mig på just det där och då. Det finns en risk att allt blir halvdant annars.

Hur mycket tid har vi till den här intervjun?

– Jag har rätt gott om tid.

Hur prioriterar du?

– Vad är viktigast på bordet just nu? Det är enklast så. Man kan inte jobba med allt. Då kommer man aldrig i mål. Jag brukar kunna sortera tankarna under tiden jag tränar och springer. Det är ett bra sätt.

Det finns en särskild plats i Louise Lindhs liv.

Sommarstället i Arkösund.

– Det ligger mig varmt om hjärtat. Det har alltid varit vår fasta plats i livet. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag vill alltid återvända dit. Det är härligt, säger hon.

Så, här är den sista, men inte minst viktiga, frågan... Din far har ett brinnande engagemang för IFK Norrköping. Hur mycket följer du laget?

Louise Lindh skrattar.

– Jag är inte i närheten av min pappa, men började faktiskt följa klubben på instagram och har fått lite bättre koll nu. Jag måste ha det. Min son är fotbollstokig och följer gärna med morfar på matcherna.

– Min son spelar för Djurgården, men han håller på IFK också – för sin morfars skull. Just nu har han en dröm om att få träna IFK Norrköping. Han vill få ihop ett lag, göra mål och vinna. Så min son är min räddning för mitt intresse för IFK Norrköping...