Hon svarar så här på frågan om vilket kommunval som hon tycker var mest dramatiskt:

–  Jag tycker nog att det hänger ihop med de nationella valen och det mest spännande valet var 2006 när Alliansregeringen tog makten. Vi gjorde ett väldigt bra val i Norrköping, men ändå kom vi inte hela vägen.

Var placerar du årets val på en skala från ett till tio när det gäller dramatik?

– Det är nog en åtta i så fall. Vi håller på med ett paradigmskifte där höger-vänsterskalan inte är så relevant längre.

Hur tror du att det går för ditt eget parti i Norrköping?

– Jag tror att vi går bättre än i förra valet. Vi har varit väldigt synliga.

Kan ni bli största partiet?

– Det kan bli så att vi blir större än Socialdemokraterna här, men nu när de har släppt Vänstern och Miljöpartiet har de inte riktigt den där maktfullkomliga stämpeln längre. Socialdemokraterna har fått kompromissa.

Hur orkar man jobba vidare i opposition år efter år?

– Det är det demokratiska uppdraget som man har och man vill föra fram det man tror på. Borgerligheten står för personligt ansvar, man kan inte gömma sig bakom en massa. Man ska försörja sig själv och sin familj.

I Moderaterna i Norrköping finns det de som varit aktiva längre än hon själv.

– Varje parti behöver personer som berättar hur det var, säger hon och tillägger att det politiska arbetet på många sätt har blivit lättare i och med digitaliseringen.

– Det är lättare än att slicka kuvert och frimärken.