Norrköping 2018 är förstås något helt annat än Norrköping 1920 då Socialdemokraterna för första gången tog makten med 31 av de då 60 mandaten i kommunfullmäktige.

Rent geografiskt har kommunen vuxit i och med kommunsammanslagningarna för 50 år sedan. Befolkningen har också vuxit och även om Norrköping är en kommun med relativt lågt inkomstläge och en del trångboddhet är det länge sedan de så kallade spiselrummen var en vanlig bostad.

Det finns fler partier nu än det gjorde 1920 och antalet mandat i fullmäktige har utökats till 85.

Artikelbild

| 1991 konstaterade Stefan Hagfeldt (M) och Kaj Kranz (S) att Norrköping fått borgerlig styre.

Senaste gången som Socialdemokraterna fick alldeles egen majoritet var 1985. Sedan dess har valresultatet flera gånger blivit sådant att det tagit en tid innan det klarnat hur styret skulle se ut.

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i olika perioder och på olika sätt agerat stödparti åt Socialdemokraterna, men det har inte alltid räckt.

1991 backade Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna kunde ta makten tillsammans med det nya partiet Ny Demokrati, som sedan snabbt försvann.

I valet tre år senare gick Socialdemokraterna starkt framåt, men egen majoritet räckte det ändå inte riktigt till.

Artikelbild

| 1994 gick Socialdemokraterna fram igen och Kjell Norberg klev in som kommunstyrelsens ordförande.

Efter valet 2006 förhandlade Miljöpartiet både med Moderaterna och Socialdemokraterna, men valde till slut att gå åt vänster och därmed blev det en rödgröna koalition som styrde kommunen.

Koalitionen hade ett mandat för lite för egen majoritet. Sverigedemokraterna fick två mandat och hade tillsammans med Moderaterna och Sveriges Pensionärers Intresseparti kunnat rösta ner koalitionens budget, men valde att inte gör det. Snart stod de båda SD-stolarna tomma och koalitionen satt trygg resten av mandatperioden.

Artikelbild

| 2010 gjorde Moderaterna en toppenval i Norrköping, men fick ändå inte makten och oppositionsrådet Jörgen Rundgren klev av.

2010 gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta val dittills och Moderaterna gjorde sitt bästa, men Miljöpartiet gick upp och Koalitionen satt kvar.

I förra valet backade Socialdemokraterna ännu mera. Vare sig den rödgröna koalitionen eller de fyra allianspartierna fick egen majoritet när Sverigedemokraterna gick kraftigt fram till tio mandat.

Några veckor efter valet presenterades Kvartetten, ett blocköverskridande styre med Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, som precis fick egen majoritet.

Sedan dess har de fyra partierna klarat åtminstoe tre knäckfrågor. De kom överens om hur mycket åkermark som får bebyggas. De enades om att säga nej till ett vinsttak i välfärden och i stället ja till bland annat kvalitetskrav och de kom också fram till en modell för valfrihet enligt LOV i hemtjänsten. Plus att de höjde skatten från 2016.

Partierna har varit tydliga med att de gärna fortsätter att styra tillsammans nästa mandatperiod om valresultatet gör det möjligt. Enligt Lars Stjernkvist (S) behöver de inte få egen majoritet, men de behöver vara den största politiska kraften. Han har preciserat det med att säga att de måste vara större än Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans. Det beror på att han har sett hur Sverigedemokraterna nästan alltid har stött Moderaterna i omröstningar.

Den här mandatperioden har Kvartetten tolv mandat fler än Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans. Det är en ganska stor skillnad, men i val kan allt hända.

Lars Stjernkvist har också sagt att Socialdemokraterna måste få tillräckligt stort stöd för att kunna få gehör för det partiet tycker är viktigast. Var gränsen går för det har han inte preciserat.