Vi berättade nyligen om det nödrop som gick ut från polisen om överfulla häkten och anstalter och hur det påverkar polisanställda, häktade och brottsoffer. Personalen på häkten och anstalter är de som dagligen brottas med platsbristen. Josip Jovasevic från fackförbundet Seko representerar personalen.
– Den är ingen nyhet. Vi har haft den här diskussionen i början av 2000-talet, för tio år sedan och nu. Det finns flera häkten som har över 100 procents beläggning. Det säger sig själv att det inte blir bra, säger han.
Enligt Josip Jovasevic påverkar överbeläggningarna personalen mycket negativt. Han ser stress och utmattning. Han ser också hur överfulla häkten påverkar de häktade.
– I dag sitter drygt 100 personer på häkten runt om i Sverige som skulle sitta på anstalt. Men där är det fullt. Så de blir kvar på häktena. Det leder till spänningar som påverkar arbetsmiljön för oss. Risken för incidenter med konflikter och våld ökar när frustrationen växer hos den häktade. På en anstalt finns helt andra möjligheter att få känna sig som en människa. På häktet är det många fler restriktioner, säger han.
Påverkar det säkerheten också?– Nej. Det gör det inte. Det finns beräkningar som gör att säkerheten inte påverkas. Men samtidigt är en hårt belastad personal aldrig bra för verksamheten, säger han.
Det finns inga indikationer på att trycket på kriminalvården kommer att minska inom den närmsta tiden. Strängare lagstiftning och fler poliser lär göra att fler personer kommer att lagföras.
– Budskapet är fler och tuffare lagar och samtidigt glöms vi bort, vi som jobbar med att ta hand om dem som döms. Jag ser och förstår att det inte finns någon quick fix för att bygga ut med fler häktes- och anstaltsplatser. Men känslan är att ingen tänker på att involvera Kriminalvården när en lösning av platskrisen ska diskuteras, säger Josip Jovasevic.
Josip Jovasevic är inte säker på att problemen med överfulla anstalter och häkten är lösta inom en tioårsperiod. Men han efterlyser att politikerna ser behoven som myndigheten har.
– Jag upprepar det. Vi måste involveras i alla diskussioner. Om det ska bli bättre krävs mer personal, fler platser och en budget som är rimlig för att klara uppdraget. Det finns alltid lösningar. Men allt kostar pengar. Men det går inte att låtsas som om vi inte finns. Känslan är att det är så nu, säger han.