Den 13 juni i år röstade riksdagen för att FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska antas som svensk lag. Det kommer ske den 1 januari 2020, men redan idag finns det i flera svenska lagar en paragraf som anger att "barnets bästa" ska beaktas vid beslut som rör barn.

En sådan lag är utlänningslagen, som reglerar vilka som ska få stanna i Sverige och inte.

Men hur den här paragrafen tillämpas i praktiken är ofta dåligt motiverat, menar Louise Dane, migrationsjurist och doktorand vid Stockholms universitet.

Artikelbild

| Migrationsverket anser att Zahra Rafeei, 12, sa utvisas till Afghanistan. Här tillsammans med gode mannen Maria Malmström Karlsson och familjehemsmodern Razieh Ahmadi.

– Det finns väldigt många undersökningar som visar att just resonemangen om barnets bästa är undermåliga. En av de senaste gjordes inför att barnkonventionen skulle bli lag. Där gjorde de fyra utredningar av olika rättsområden, där ett var i utlänningsärenden. Och där konstaterade man att det ofta saknas utredningar av vad som vore barnets bästa.

LÄS MER:Zahra, 12, ska utvisas – ensam

Efter att tidigare ha arbetat med asylprövningar på Migrationsverket, arbetar hon nu med en avhandling där hon undersöker hur barnets bästa vägs mot andra hänsyn i just migrationsärenden. En sådan hänsyn som ofta nämns är statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring.

– Det kan vara juridiskt acceptabelt att låta intresset av en reglerad invandring väga tyngre än barnets bästa. Men då måste det preciseras vad det intresset innebär och noggrant motiveras varför det ska tillåtas att väga tyngre. Idag framgår detta sällan tydligt av besluten.

Istället kännetecknas många avslagsbeslut av "svepande resonemang", där en vanlig formulering är att "beslutet inte kan anses strida mot barnets bästa", säger Louise Dane.

– Det blir lite provocerande att läsa det. För någonstans känner man, att hur kan det inte strida mot barnets bästa att bli utvisad? För om man gör en barnets bästa-bedömning, ska man även kolla på hur alla rättigheter i barnkonventionen blir tillgodosedda. Och helt ärligt så är det ju få länder som kan mäta sig med Sverige när det kommer till att erbjuda utbildning, vård och alla de här aspekterna.

LÄS MER:Stor uppslutning för att rädda kvar Zahra

Sverige beviljar dock inte uppehållstillstånd till alla barn som kommer hit, och vill heller inte sända några sådana signaler till omvärlden. Den aspekten finns också som ett underliggande motiv till att ge avslag, menar Louise Dane vidare. I Norge har myndigheterna ett uttalat uppdrag att väga in den typen av politiska hänsyn i prövningen, men här är det inte lika tydligt vad som gäller.

– I Sverige är det inte lika uttalat, men jag tror att det ändå sker. Och inte minst märker man det på hur olika typer av beslutsprocent ökar eller minskar, beroende på hur debatten i samhället ser ut. Och det kanske inte är så konstigt, för det är också människor som sitter på Migrationsverket.

Att det kan variera hur många som får uppehållstillstånd blir också möjligt genom att lagstiftningen lämnar ett stort utrymme för individuella bedömningar, förklarar migrationsjuristen.

Det låter inte särskilt rättssäkert?

– Nej, det kan man absolut säga. Och det är risken med det. Har man väldigt tydliga krav kan det bli lättare att jämföra, men här har man valt de här mer öppna och skönsmässiga bedömningarna. För då kan man ta hänsyn till enskilda omständigheter, och det är ju fördelen. Men det gör också att det blir en väldig skillnad på vem det är som gör de här bedömningarna, vad man tar upp och vad man väljer att fästa störst tyngd vid, säger Louise Dane.

LÄS MER: Afghanistanexperten: "Fullkomligt absurdt"