Resandefolket, en del av romska minoriteten, har funnits i Sverige i 500 år. De förknippades tidigt med tatarerna, en österländsk folkgrupp som härjade i Europa. Därför kom de att kallas för tattare. Programmet på Lilla Teatern leddes av Eleonor Frankemo, författare och aktivist. Författaren Bennie Åkerfeldt och musikern Pelle Jageby guidade publiken genom de resandes historia. Det visades också bilder och olika föremål med anknytning till de resande.

– Jag brukar föreläsa i skolor. Det är identitetsskapande för romska barn, eftersom det är de det berör, säger Eleonor Frankemo, vice ordförande i länets resandeförening. Resandefolket har förföljts i hundratals år: 1560 förbjöd ärkebiskopen Petri Laurentius dop, vigsel och jordfästning av "tattare" och 1637 skedde etnisk utrensning av resande i Sverige: De män som inte lämnade landet innan årets slut skulle hängas, kvinnor och barn landsförvisades. På 1940-talet upprättade regeringen, under partisekreterare Tage Erlander (S), ett tattarregister. Syftet var att lämna romer till Tyskland om Sverige drogs in i världskriget – och så sent som på 1970-talet avskaffades steriliseringslagen för resande.

– Historien upprepar sig. I början av 1900-talet pratade man om att förbjuda tiggeri för zigenare för att bli av med dem. De är samma propaganda som man nu för fram mot tiggare, säger Eleonor Frankemo.