När en person med funktionsnedsättningar önskar en plats på ett LSS-boende i någon form, så är det kommunens ansvar att lösa det. För närvarande är det cirka 600 vuxna i Norrköping som fått sådana beslut, och av dessa har 26 personer fått så kallade externa placeringar, det vill säga utanför kommunen.

– Varje fall bedöms enskilt utifrån hur vi bäst kan möta den enskildes behov. Ser vi att vi bäst kan göra det inom kommunen, då gör vi det. Har vi inte den möjligheten, så ser vi till den enskildes bästa och placerar externt, förklarar vård- och omsorgsnämndens ordförande Eva-Britt Sjöberg (KD).

Hon kan inte uttala sig om Calles fall specifikt, utan ger istället svar på mer generella frågor. Men i bedömningen vägs också den enskilde personens önskningar in, säger Eva-Britt Sjöberg.

Artikelbild

| Externa placeringar kan vara nödvändiga, är Anna Sotkasiira Wik (M) överens med majoriteten om.

Finns det någon bortre gräns för hur långt från kommunen man kan bli placerad?

– Det beror ju också på var vi kan hitta bäst hjälp för den enskilde. För det finns ju dem som behöver ett väldigt specialinriktat stöd och boende. Det kan vara att det ligger långt borta, men är bättre för den enskilde. Sen om man har valmöjligheter, så är det alltid en förutsättning att man inte ska åka längre bort än nödvändigt.

I Calles fall är hans pappa kritisk till att kommunen under nio års tid hänvisat till samma sak när de beslutat om de externa placeringarna: Att man inte kan ta hand om Calle på ett tillfredsställande sätt här i kommunen.

Skulle inte kommunen kunna skaffa sig den kompetensen då?

– Förutom kompetens kan det ju även handla om utformningen av ett boende. Men ja, det kan man tycka, och vi kommer också att bygga mindre boenden framöver. Det är ganska stora boenden som vi har nu, vi bygger ofta med sex plus sex platser. När vi bygger framåt kommer vi även bygga mindre enheter, vilket kommer att öka förutsättningarna för att möta fler personers behov, säger Eva-Britt Sjöberg.

Anna Sotkasiira Wik representerar det största oppositionspartiet, Moderaterna, i vård- och omsorgsnämnden. Precis som Eva-Britt Sjöberg betonar hon att kommunen alltid utgår från vad som är bäst för den enskilde.

– Och det finns också dem som har så specifika behov att det kan löna sig i längden att man samlar kompetensen, för att det inte är så många till antalet som har behov av just den kompetensen. Men det är alltid en svår balansgång.