Men samtidigt som du läsare häpnar över bilden, ska omedelbart berättas att det som visas upp bara är en del av den totala samlingen. En liten del.

 

- Jag ska lugna ned mig lite med samlandet nu, säger Andreas Pirslin själv och blickar ut över havet av askar. Det har varit ganska intensivt de senaste fem åren.

Artikelbild

 

Den som besöker samlingen och samlaren konstaterar snabbt att det inte var något överdrivet påstående.

 

43-årige Andreas Pirslin från Finspång började att samla på tändsticksaskar redan som tolvåring.

Artikelbild

 

- Jag ville börja samla på något, men visste inte riktigt vad, berättar han. Min mamma föreslog tändsticksaskar. Jag tyckte att det lät som en bra idé. Just då, i slutet av 1970-talet, gavs det också ut nytryck av gamla serier av svenska tändsticksaskar. Riktigt snygga. Det gjorde att samlandet fick bra fart från början.

Artikelbild

 

Samlar igen efter 25 år
Så småningom avtog dock den farten. Samlingen bestod av ett tusental askar när Andreas Pirslin tröttnade. Askarna stuvades undan och glömdes kanske till och med bort så smått. Annat i livet tog över.

Artikelbild

 

Men någonstans långt där inne levde samlaren vidare. För fem år sedan tog han sig ut i full frihet igen. Andreas Pirslin grävde fram sina gamla askar efter ett 25-årigt uppehåll och började samla igen med en iver och målmedvetenhet som måste betraktas som klart imponerande.

Artikelbild

 

De tusen askarna blev till drygt 30 000 inom loppet av fem år. Snacka om comeback.

Artikelbild

 

- Få se nu, säger Andreas Pirslin och räknar högt. Jag har 6 000 askar, 6 000 tändsticksplån, 10 000 svenska etiketter och 10 000 utländska etiketter.

Artikelbild

 

Han skrattar för sig själv.

Artikelbild

 

- Jag har nästan varit för aktiv de senaste åren. Jag ska ta det lite lugnare nu. Njuta av det jag har. Jag ska bara hämta en samling på 3 000 askar som jag köpt tillsammans med en kille i Linköping. Sedan ska jag ägna mig åt att få ordning på det jag har. Det är lika kul som att skaffa nytt.

Artikelbild

 

Läs mer i måndagens Norrköpings Tidningar

Artikelbild