När de anhöriga kontaktar NT första gången ligger Mia, som är i 30-årsåldern, på Vrinnevisjukhusets intensivvårdsavdelning. Hon är i princip förklarad hjärndöd. Det som håller hennes vid liv är en respirator.
Några dagar senare kommer ett sms till NT från flickvännen Anna: "Hon tog sitt sista andetag i min famn 14.30".
Nu vill Anna, Mias bror Erik och mamma Julia berätta vad som hänt. De är kritiska till hur psykiatriska kliniken på Vrinnevisjukhuset tog hand om Mia, som de menar så tydligt visat självmordsbenägenhet.
– Man tror att ens anhöriga är i trygga händer där, men så är det ju inte, inleder Julia och torkar tårarna som rinner nerför kinderna.
Så tar Anna över:
– Mia hade mått psykiskt dåligt en längre tid. Sedan maj i år hade hon åkte in och ut från psyket flera gånger. Under sina permissioner var hon glad till en början. Men i slutet av augusti vände det, hon blev djupt deprimerad. Antagligen provade de olika mediciner på henne, säger hon.
LÄS MER: Chefen: "Vi kan inte tvinga patienten"
Skrevs ut
För tre veckor sedan skrevs Mia ut och vistades i sin lägenhet. Men hon mådde så dåligt att hon fick hjälp att laga mat av mamma Julia. Det var också hon som hittade henne efter att hon försökt skära sig i ena handleden.
– Hon ville ta sitt liv. Ändå var hon rädd, hon sade att det gjorde så ont. Det var hemskt att se. Jag skjutsade henne direkt till akuten och hon blev inlagd psykavdelningen,säger Julia.
De följande sms:en som nådde familjen handlade om hennes önskan att ta sitt liv. När hon inte längre ville ta emot besök från sina nära och kära förstod de att det var väldigt illa.
Det sista mötet var mellan Mia och Julia när Julia överlämnade ett pakets cigaretter till dottern. Två dagar innan hon hittades hängande i ett träd, ett stenkast från psykiatriska kliniken.
Ut och röka
Mias bror Erik har varje viktigt klocklag nedskrivet, efter ett möte med ansvariga.
– Mia och två patienter till skulle ut och röka. De hade tillåtelse att ta en rökpaus på tio minuter. Efter tio minuter gick de två andra patienterna in. Mia blev kvar. Och personalen har sagt att de kollade till henne från fönstret och såg att hon stod kvar. Sedan måste hon försvunnit. En halvtimme senare hittades hon av en förbipasserande en bit därifrån. Ingen hade haft koll under den tiden, det är så dåligt, säger han.
Mia fördes till intensivvårdsavdelningen med omfattande neurologiska skador.
– Där fick hon bästa tänkbara vård, en fantastisk personal, säger Anna.
Erik och Julia nickar instämmande.
Utan tillsyn
Fem dagar senare orkade inte Mias kropp längre och hon förklarades död.
Under de omvälvande dagarna har familjens ilska mot psykiatriska kliniken växt.
– Hur kunde de släppa ut en person utan tillsyn, som försökt ta livet av sig? säger Anna, som nu anmält händelsen till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
– Ja, och hur många var ute och letade efter henne när hon hade försvunnit? Jag frågade ansvariga, de sade att de inte visste. Det innebär ju att det kanske inte var nån! säger Erik
Så plockar Julia upp mobilen och visar foton på dottern när hon mådde bra, och ett leende kryper fram. Mitt i den allra tyngsta sorgen.
Fotnot: Mia, Anna, Erik och Julia heter i själva verket något annat. Namnen är utbytta med hänsyn till övriga närstående i familjen.