Han är en av dem som bland annat jobbar på härbärget i Matteusgården. Härbärget, som numera bara har öppet på torsdagskvällarna. Besökarna får då möjlighet att äta lite soppa och duscha. Här har Freddy Alm träffat och lärt känna en hel del EU-migranter. Några av dem håller han kontakt med, trots att de nu begett sig hem till Rumänien.

– Många åkte strax före jul. Det är kallt, de har ingenstans att bo, läget har ju försämrats när härbärget inte längre har öppet lika mycket som tidigare. Och de får inte lika mycket pengar när de tigger. Det kan bero på att fokus till viss del flyttats mot flyktingströmmarna, säger han.

Freddy Alm uppskattar att det just nu bara finns ett tiotal EU-migranter kvar i Norrköping. Men var de bor, känner han inte till.

Artikelbild

Han vet att de tidigare bland annat slagit läger vid hamnen och tillbringat nätter på Centralstationens perrong för att sedan kunna gå in och värma sig i stationsbyggnaden.

Men trots de relativt bistra förhållandena i Sverige, säger Freddy Alm att flera av dem som han lärt känna, nu är på väg tillbaka till Sverige.

– Jag har kontakt med framför allt två, som återvänder hit inom kort. Vad har de att förlora, i bästa fall har de fyra väggar och ett tak därhemma, ibland inte ens det. Och de har definitivt inget jobb. Att var rom och tiggare i hemlandet, ja lägre än så kan de inte komma, säger han.

Socialnämndens ordförande Roger Källs (S) har också känslan av att det är färre EU-migranter som vistas i Norrköping just nu.

Var de håller hus vet inte heller han och det är inget uppgift som kommunen måste att hålla koll på, påpekar han.

– Och tiggarna är inte heller skyldiga att anmäla till oss var de är. Men vi har ju uppsökare som åker runt för att se hur de som inte har tak över huvudet mår, säger han.

Han säger också att kommunens faktiska skyldighet i det här läget handlar om en ren akuthjälp.

– Om det kommer någon och knackar på som är väldigt frusen, då kan vi bistå med kortvarig hjälp. Tak över huvudet några dagar tills vi hittar en annan lösning. Mer långsiktigt gäller det att kanske försöka hitta lösningar på bostadsfrågan därhemma. För det här är inte flyktingar eller asylsökande, där vi har ett helt annat uppdrag att hjälpa. Det här är personer som själva beslutat sig för att komma, säger han.