LÄS MER: Flera frågetecken kring beslutet.

– Vi hade ingen pappa.

Knappt har Zahra Rafeei hunnit svara på den första frågan under intervjun, om varför familjen valde att lämna Afghanistan, innan hon brustit ut i gråt.

Artikelbild

| Zahra tillsammans med gode mannen Maria Malmström, till vänster, och släktingen Razieh Ahmadi.

Det har nu gått drygt två veckor sedan Zahra tog emot beskedet om att hon ska utvisas från Sverige, efter två och ett halvt år i landet.

Efter det har hon ätit dåligt, haft svårt att koncentrera sig i skolan och isolerat sig i hemmet.

– Det är svårt att gå ut nu, och sådana saker. Mina vänner vill gå ut, men jag har ingen lust, säger Zahra.

Zahra registrerades som asylsökande av Migrationsverket den 25 november 2015. Det är en dag efter brytpunkten som gäller för de uppskattningsvis 9 000 ensamkommande som nu ska ges en andra chans att få uppehållstillstånd.

Förutom att hon var en dag för sen uppfyller Zahra kraven för att omfattas av den möjligheten – eller snarare hade gjort det, om hon också hade hunnit fylla 18.

Nu är Zahra Rafeei bara 12 år, enligt det födelsedatum som Migrationsverket gett henne. Myndigheten tvivlar inte på att hon är ett barn, men anser heller inte att hon har lyckats göra sin exakta ålder ”sannolik". Det beror på det bekanta problem som ställer till det i många asylprövningar, att afghaner inte firar födelsedagar, och heller inte håller reda på exakt när de är födda.

LÄS MER: Experten: "Fullkomligt absurt"

Zahra, som nu går i sjätte klass, minns bara att hon var sju år när hennes pappa försvann.

Det här är vad hon har uppgett för Migrationsverket.

Faderns försvinnande skedde när han var på väg till Australien, där han förmodas ha drunknat på vägen. Familjen berövades då sitt manliga överhuvud, och i enlighet med afghansk kultur gick ansvaret för deras försörjning istället över på pappans närmaste manlige släkting, som i det här fallet var hans farbror. Men livet under "farbroderns" beskydd var ”inte bra", säger Zahra.

Förutom att han ska ha slagit dem regelbundet ska han även ha tvingat familjen till att arbeta för honom, vilket innebar att de inte kunde sköta om sin egen gård.

– Vissa män räknar inte ens kvinnor som människor. De ser dem som deras slavar, säger Zahra med lågmäld röst.

LÄS MER: Vem ska ta hand om Zahra?

Till slut valde Zahras mamma att lämna landet tillsammans med de fyra barnen. Flykten gick genom Iran, men där blev Zahra separerad från övriga familjen när flyktingsmugglarna satte henne i en separat bil. Som det äldsta syskonet fick hon istället åka med två avlägsna släktingar vidare till Tyskland, där de två männen valde att stanna. Zahra fortsatte dock till Sverige med hjälp av en annan afghansk familj, med försäkran från sina manliga släktingar om att hennes mamma och syskon inte var långt bakom.

Sedan dess har hon bott hos Razieh, som är kusin till hennes pappa, dennes man Farid och deras lilla son Benjamin. För Zahras familj lyckades aldrig lämna Iran, och lever nu fortsatt gömda i landet. Zahra pratar med mamman en gång i veckan, men har ännu inte berättat att hon fått ett beslut om utvisning till Afghanistan.

Den släkt hon har kvar där består framförallt av ”farbrodern", som slog henne. Skulle hon utvisas till Afghanistan kommer han eller någon annan släkting att "sälja" henne, fruktar Zahra.

– De säger att man gifter bort, men det är samma sak som att sälja. De får mycket pengar. I min by där jag bodde, där var det en flicka som de gifte bort, säger Zahra Rafeei.