– Då kändes det som vi var hemma. Även om vi hade en bit kvar, säger Linnéa Rydén, som tillsammans med kompisarna Emmy Karlqvist, Linn Fredheim och Ella Söderwall, pustar ut hemma i Norrköping.
Det har då gått ungefär ett dygn sedan de landade på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn. 18 timmar tidigare stod de på flygplatsen på den filippinska ön Cebu, med en enda önskan – att komma med det danska evakueringsplanet hem.
För deras resa till Asien slutade ju inte som de tänkt sig, vilket vi tidigare berättat om. Coronaviruset satte plötsligt stopp, där på Cebu. Butiker stängde och gatorna tömdes på folk efter att utegångsförbud införts som övervakades av militär. Och samtliga inrikes- och utrikesflyg ställdes in.
Då insåg tjejerna att de måste ta sig till öns flygplats för att försöka komma med ett eventuellt plan till Manilla, för vidare resa till Sverige med evakueringsflyg. Om något sådant skulle gå.
– Vi bokade en taxi tidigt en morgon, men när vi lämnade stadsgränsen stoppades vi av militär. En 24-timmarskarantän hade börjat gälla. Vi bad taxichauffören att prata med militären för att vi skulle få passera och det lyckades, berättar Ella Söderwall.
Näst steg var att skriva upp sig på en lista för att kunna stå i kö för en biljett till Manilla. Om nu platserna skulle räcka.
– Vi planerade att köa jättetidigt kommande morgon. Men så fick vi ett meddelande från UD att ett danskt evakueringsplan var på väg till Cebus flygplats och att vi kunde boka biljetter och åka direkt därifrån, säger Linn Fredheim.
Tjejerna lyckades få sina biljetter och snart var de i luften.
– Först då fattade vi att vi skulle komma hem. Vi hade ju bokat flera biljetter tidigare utan att sedan få någon plats, eller så var flygen inställda, tillägger Emmy Karlqvist.
På planet mot Kastrup fanns dansk polis, representanter från EU och två psykologer.
– Det kändes bra. Och när vi mellanlandade i Phuket kom svensk besättning på. Det var så skönt att kunna prata svenska igen, fortsätter Linnéa Rydén.
Efter en natt i Malmö blev tjejerna hämtade i bil.
– Vi är så klart glada att vi är hemma, samtidigt känner vi en sorg för att det slutade så här. Men Sverige är ju inte heller samma land som vi lämnade för några månader sen. Och vi har lärt oss att bara för att man bokar en flygbiljett är det inte säkert att man kommer hem precis som man planerat, tillägger Linnéa Rydén.